Aftonbladet – 22 juli 1843, sida 3

versten med en allvarsam ton: jag skulle då hafva gjort mig underrättad om honom, innan jag tillåtit honom att på ett så intimt sält komma in här. — Känner ni honom inte? — Hans person? Åh jo! och jag tror mig äfven känna hans karakter. Jag har ingenting att säga hvarken emot den ena eller den andra. Han är en vacker karl, skapad att behaga en qvinna, och ehuru fan så dum, har han ändå ett godt sätt med fruntimmer. Men hans ställning känner jag alldeles icke till; allt hvad Jag vet deraf är, att han icke har någon syssla. — Brukas det väl i den eleganta verlden att man har någon tjenst? Hr Servian, har han någon? — Nej; men i dess ställe har han en vacker förmögenhet, fullkomligt skuldfri. Hvem säger dig att herr Tonayrion skall kunna erbjuda dig så mycket? Fru Caussade steg upp och gick och satte sig på öfverstens knä med en inställsamhet, som fruntimren använda då det kommer an på att vinna en seger. — Hör mig, min lilla, goda far, och framför allt, blif ej ond, sade hon till honom med den mest smekande röst, vid de omständigheter, som röra mitt öde, jag ber er af nåd, lemna åsido egennyttans usla beräkningar. Då jag gifte mig med herr Caussade, tänkte ni blott på min förmögenhet; tillåt att jag nu äfven tänker något litet på min lycka. Jag vet icke om berr Tonayrion är rik, men antag att han icke vore det. Med min mors förmögenhet och det som min man lemnade efter sig, är jag icke...? — Och min egendom, hvarför inte räkna den? afbröt. herr Herbelin, anser du mig för en elak far? för tusan! — Ni ser således, återtog Estelle i det hon ömt tryckte sin fars hand; ni ser således, att min ekonomiska ställning är god nog, för att ej lägga något hinder i vägen, om jg ville gifta mig utan att taga i betraktande den större eller mindre förmögenhet, som min tillkommande man äger. Om han är rik, så myc bällre; om han ej är det, så har jag nog både för honom och