Aftonbladet – 22 juli 1843, sida 3

stern för utrikes ärenderna, anmodade inrikes mi. nistern, Duchatel, honom att underrätta sig om de turkiska fängelsernas inrättning och om upp: sigten öfver dem, då det felades en beskrifning öfver och ett opartiskt bedömande af dem. — 1 följande bref har han meddelat ministern sin, afseende på detta uppdrag, samlade erfarenhet. Konstantinopel den 7 Sept. 1844 Herr minister! Fill åtlydnad af er hedrande uppmaning af den 6 Augusti detta år, har jag under min resa, gjort det till min pligt alt, så grundligt som möjligt, underrätta mig om de turkiska fängelsernas tillstånd, deras ekonomiska inrättningar och sättet hvarpå de kontrolleras. Med ledsnad meddelar jag ers excellens, att jag icke fann hvad jag väntat, och fruktar, att resultaterna af mina forskningar skola föga rättfärdiga ert intresse för det ottomaniska rikets fängelser. Ni finner så mycket, jag kunnat erfara genom eget beseende eller hört af trovärdiga personer, sammanstäldt i all korthet, men i den största, möjliga noggrannhet, här nedan. Om en straffordning och inrättning af fångelserna kan man i Turkiet egentligen icke tala. Har någon gammal eller ung, blott anklagad eller dömd, gjort sig skyldig till en öfverträdelse eller förbrytelse, så arresteras kan och inspärras i den lokal, som för tillfället icke är upptagen, utan att man tänker på en process. Ettsådant rum finnes vanligen i källare eller suterräner och erhåller föga ljus och frisk luft. Här ligga de fångna om hvarandra och sofva på elt fast trampadt jordgolf, utan halm eller någon betäckning, om icke deras slägtingars omsorg förser dem med det nödvändiga. Är atmosferen tung eler tryckande, så uppklättra de till ett fönster eller ett hål, som de nätt och jemt kunna hinna. Det vore imedlertid underbart, om det härvid tillginge med sträng rättvisa, utan den starkaste torde väl, pockande på lejonets rätt i fabeln, tilltvinga sig största delen af den inandbara luften. — Det beror af paschans godtycke och de fångnes rang, hvilka rationer af mat som tillkomma dem. Brödet är vanligen afskyvärdt, svart, illa bakadt, fullt af halm och följaktligen svårsmältligt Jag lärde känna det under min resa från Belgrad till Konstantinopel, ty de fångnes bröd är af samma beskaffenhet, som landets invånares. De förra ernålla dertill några frukter, litet ost eller en mjölkrätt, sällan kött och stundom något ris eller snavare pillau, såsom man kallar ris med hammelstek. På omsorg om tvätt är icke att tänka; nar en fånge slitit ut sina kläder, så höljer han sig i trasorna deraf så godt han kan. Om vintern värmas rummen icke och om sommaren väIlras de ej. De eländiga äro bokstafligen öfverlemnade åt fångvaktarens barmhertighet eller godtycke, och hafva blott den enda trösten, att, liksom de blifvit inspärrade utan omständigheter, kunna de också komma på fri fot utan lång unlersökning. Många arresteras vid ett gatupplopp, andra öfverfallas om natten af en patrull, andra inspärras ör skulder eller förbrytelser-— och alla dessa olyckliga ligga i samma rum och qvarblifva der rela månader, hela år, om icke någon medlidsam själ återfordrar dem. Till och med då domarens utslag är afkunnadt, så vida kadins eller paschans odtycke förtjenar detta namn, skiljer man ännu cke de gröfre förbrytarne från de öfriga häktade. Så såg jag två gossar om tretton år, hvilka stulit n melon, tillsammans med tolf till femton beyktade mördare. Blyfärgen i deras ansigten och leras insjunkna ögon förrådde tilträckligt, hvilket traff dessa arma varelser måste utstå, utom den fficiella bastonaden. Men, som jag ofvan nämnt, fångarne komma ika lätt ur sina fängelser, som de kommit in. Jå de blifva återfordrade och ställa borgen, sältas le, i de flesta fall, på fri fot. Polisen synes ganka beredvillig att låta fråntaga sig kostnaden och nödan att hålla fångar. Det värsta, som en ar-! esterad har att befara, är, att blifva bortglömd. Itt slags försutenhet af all rätt inträder då i afeende på honom, i följd hvaraf han sammanslås ned fängelsepersonalens fond och ofta qvarstannar; fängelset, tills han dör af elände elter af någon! jukdom. Jag såg fem eller sex sådana olyckliga, ! i vilka försäkrade mig, att de försmäktat i åtta! r i fängelse, utan att ännu hafva varit inställda ir domstol. De kysste fållen af min kappa och ådo mig enträget, att jag skulle tala med någon m dem, på det man måtte föra dem till domaen. En pascha i någon provins hade skickat em till Konstantinopel, blott med den uppgiften, : tt de voro oduglingar. i