Aftonbladet – 22 juli 1843, sida 2

— Jag har hos er vän Servian märkt blott ett enda fel, sade bon; det är att han är . . — Att han är? — En pultron. — En pultron? utropade herr Herbelin med sådan häftighet, som om detta förolämpande ord hade blifvit sagdt till honom sjelf. Estelle, jag vet väl att du, som är ett bortskämdt barn, har rätt att säga alla de dårskaper, som korsa sig i ditt hufvud; men det der går för långt.... För dje.....n! Servian en pultron! — En rädd stackare, om det låter bättre, återtog fru Caussade, utan att fadrens vrede tycktes bekomma henne någonting. Om ni vill skänka mig ännu två minuters uppmärksamhet, skall jag bevisa er att jag har rätt. När en fönsterruta är spräckt, bör man kassera den; men herr Servians mod är mer än spräckt. — Tala, jag bör dig, sade öfversten med en brummande ton. — Ni vet, att för två år sedan, omkring sex månader före Caussades död, skickade läkarne honom, af förtviflan att ban ej tilifrisknade, till Vichy brunn. Herr Servian, som sedan någon tid visat sig ganska ofta hos mig, och var för öfrigt mycket intim vän med min man, reste med oss, i det han föregaf att affärer kallade honom till Lyon, men i sjelfva verket för att ej lemna mig. — Emellan Nevers och Moulin.... — Jag vet hvad du vill säga, afbröt herr Herbelin, ni råkade ut för ett romaneskt äfventyr; diligensen blef anfallen af röfvare, du har berättat mig det der. — Ja, men det jag icke har berättat, är den rol, .som er -herr Servian spelte vid detta tillfälle. Vi sutto inuti vagnen: Klockan var omkring ett på natten. Helt oförmodadt höra vi ett buller; vagnen stannar, dörren öppnas och flere karlar i bluser och masker, eller med svärtade ansigten, jag vet inte hvilketdera, befalla oss att stiga Ur. Jag var blott ett fruntimmer; herr Caussade var gammal och sjuklig; att vi lydde, var således Iöanska naturligt; men herr Servian, en man ism fulla styrka, med ett ord, en man! föreställ er, min far, han var den förste, som steg ur, utan att våga det minsta motstånd och endast tillsä