Aftonbladet – 20 juli 1843, sida 3

med våld fråntagit Anders Andersson desamma elle för penningarnes erhålläånde, emot honom använd I tvångsmedel af sådan svårare beskoffenhet, att d: tför Anders Andersson vorit en nödvändighet ati Ipenningarne till Erik Andersson utlenina ); vid hvil I ket förhållande Erik Anderssons handlingssätt icke ka? anses innefatta egenskapen af rån; alltså finner Kongl hofrätten, det ansvar å. Erik Andersson för sådan brott och å Askelund för delaktighet deruti icke ege rum; hvaremot Kongl. hofrätten pröfvar rättvist, de Erik Andersson, för det han under sin tjenstgöring såsom soldat vid stadens militärkorps på förrberördt grofva sätt missbrukat sin befattning, samt Askelunt för det han under enahanda tjenstgöring i ofvannämnde måtto gjort sig uti Erik Anderssons förbrytelsc delaktig, skola, jemnlikt de af Kämnersrätten. åberopade Kongl. författningar, undergå extra judiciel bestraffning, den vederbörande befäl vid. militärkorpsen eger, att i mån af hvarderas brottslighet bestämma — — (EYY II JOS ) Hade blott den stackars gossen vetat detta, så hade han visst behållit, sina pengar. Juristerne må afgöra, om icke detta kännemärke på rån är alltför obestämdt, och om icke genom dess antagande måste uppkomma en mellanart af olofligt angrepp på annans egendom, som icke är rån och icke heller stöld, och som förmodligen måste blifva ostraffadt, då det icke råkar sig så att det sker i tjensten. ———OEEENEn — En gosse, son till en vaktmästare, skulle i Tisdags besöka ett dufslag å ett hus vid stora Nygatan, men nedföll i gården och skadade sig så illa, att han deraf i går afled. LANDSORT S-N YI ET HR a Gefle den 47 Juli. Bland ohyggliga tilldragelser gör följande anspråk på ett serdeles rum: Sedan ransakningen om anledningen till eldsvådan sistlidne Tisdag i kapten Bräckes hus, hos magistraten var afslutad förliden Lördag, utan att hafva ledt till några synnerliga upplysningar, fick stadsfiskalen någon anledning att på aftonen samma dag anställa förhör med en 17-årig fosterdotter i nämnde hus rörande misstänkta stölder hos kapten Bräckes son, klädeskramhandlaren Bräcke. Eter ett långt förhör erkände hon ej endast delaktighet i de misstänkta stölderna, utan i ännu flere hos den äldre Hr Bräcke, sin fosterfader, att det tillgripna godset, bestående i kramvaror, linne m. m., af henne lemnats till en 48-årig flicka, Christina Hedbom, om hvilken hon slutligen, då tal blef om eldsvådan, yttrade förmodan, i anledning af något hennes uttryck, att hon anlagt branden. Hedbom, anträffad, erkände slutligen sin delaktighet i stölden, på grund hvaraf hon, jemte den förstnämnde, Emelie Lundin, häktades, och i arresten skall Hedbom sedan i går afton hafva erkänt, att hon, aftonen före olyckan, med tillhjelp af en stryksticka och en näfverbit på vinden anlagt branden, men ej att hon dervid åtgjort något den följande morgonen, då elden verkligen utbröt. Såsom det försports, hade kapten Bräcke också aftonen före branden varsnat en sådan olycka och släckt elden. Vid eftersökningen efter tjugodset, lärer stulet gods sammanplockats till en alldeles otrolig mängd, mest kramvaror, i spridda delar af staden, hos sämre och till och med så kalladt bättre folk, och såsom tjufgömmare häktades ofvannämnde Cbrist. Hedboms far, fiskaren Hedbom, och flera andra anses snart komma att göra sällskap. — Vid Forsbacka bruk hände i går den olyckan, att en af 2:ne kolaredrängar, hvilken, för att skjuta en fogel, skulle fatta i en bössa, som låg i den båt, uti hvilken de befunno sig på sjön, så ovarsamt handterade geväret, att skottet gick löst och in uti halsen på kamraten, som genast deraf dog. (N. N. P.) Dito den 48 Juli. En flicka, som i sin utstyrsel och sitt sätt att vara, annoncerat, det hon tillhört en bättre klass af menniskor, hade, försedd med pass, kommit till staden, efter berättelse beledsagad af en mansperson, den hon uppgifvit vara sin bror, och blifvit i flera hus med välvilja, t. o. m. ömt bemött, anledning af den romanlika berättelse med hvilken hon förstått väcka lättrognas känslor. Hon har nyligen, allom oåtspord men med förvärfvad. egendom, ehuru med skuld lemnat staden, sitt pass i sticket och sina Nyss vunna vänner svikna; hvart hon ställt sin Kosa, vet man ej. Af denna persons uppförande torde man rädanefter blifva mera obenägen att hylla okända personer. Vi hafva beklagligen inom staden många förenål för ädelmodet, utan att slösa det på okända. (G. L. Tidn.)