den fällt ;sina löf och likväl hafva viicke bekom mit något land. Våra hus hafva blifvit oss från tagna; den hvite mannens piog vänder om vår fäders ben; vi vågade icke antända våra eldar och alltid saden J, att vi måste bifva qvar oci att J skullen gifva oss land. Broder, är detta san ning? Men vi tro dock att vår store fader kän ner vår belägenhet. Han skall höra oss. V likne sörjande moderlösa barn, i vårt land; me vår fader skall fatta oss i handen. Då han hål ler sitt löfte, skole vi svara på hans tal. Ha vill väl, det vete vi. Men nu kunne vi ej tän ka. Bekymren hafva gjort oss till barn. Då vår värf väl är afslutadt, då skola vi åter blifva mär och tala med vår store fader om hvad han nm har föreslagit Oss. Broder! Du står i en stor anförares skor; Di talar ett stort folks ord, och Ditt tal var långt Mitt folk är litet; dess skugga räcker knappt til dina knän; det är kringströdt och irrande; då ja höjer mitt rop, hör jag blott min stämma i sko garnas djup, men icke något svarande rop. Min ord äro derföre få. Jag har ingenting mera at säga, än att åberopa hvad jag sjelf sagt den lång höfdingen för de bleka ansigtena, hvilkens brode står vid din sida.n Webb hade nemligen nyligen varit i Washing ton och talat vid Presidenten Tyler, hvars bro var med, såsom en ibland kommissarierne hvwvilk afsändts till Indianerna. FESTA