Aftonbladet – 19 juli 1843, sida 1

ska vacker karl, (säger man annat, så ljuger man), och så högmodig öfver sitt utseende, att jag ej råder någon att gå honom för nära eller att se snedt på honom. — Bor han hos öfversten? — Det ser nästan så ut, ty han kommer dit beständigt ifrån Paris, i väntan på att bosätta sig der belt och bållet. — Helt och hållet? upprepade Servian med uttryck af förvåning. — Hvad skulle det vara för märkvärdigt deri? återtog fru Ribois. Öfverste Herbelin är gammal; om herr Tonayrion gilter sig med hans dotter, hvilket hela verlden påstår, gjorde de då inte rätt i alt lefva tillsammans? Servian drog ihop ögonbrynen och bet sig i läppen. Under detta samtal hade deligensen åter satt sig i rörelse; han följde den en stund med ögonen liksom hade han ångrat att han stigit ur, och sänkte sedan hufvudet med en tankfull mine. o— Jag hoppas att ni stadnar qvar här i natt; återtog värdshusvärdinan med den inställsamma ton, som gästfrihetens entreprenörer använda för att ställa sig in hos sina kunder. Tankspridd, svarade den resande ingenting. — Klockan är nära elfva, fortfor fru Ribois med samma inställssmma röst; ni tänker väl inte på att begifva er till öfversten i afton? Hans egendom ligger öfver en half mil härifrån; man kan nu hvarken se himmel eller jord, man måste gå igenom skogen, och vid denna tid kan man der råka ut för elaka möten, Jag skyndar då, med er tillåtelse, att bädda en säng. Utan tvifvel su