Aftonbladet – 18 juli 1843, sida 2

Hör, Ivan,, sade han, Gud är mitt vittne, att ag hittills gjort allt hvad jag förmått, för att dra iytta af din bjelp; men du ser att jag icke kan ängre rädda mig. Besgif dig till våra linier, återvänd till vårt regemente, jag befaller dig det. Säg nina gamla vänner och förmän, att du lemnat mig till pris åt korparna och att jag önskar dem ett bältre öde. Men påminn dig, innan vi skiljas, den ed, du gjorde der borta bland de blodiga offren: du svor, att Tchetchengerna icke lefvande skulle ta mig, håll ditt ord! Då majoren sagt detta, lade han sig ned och svepte in sig i sin kappa. vÄnnu återstår oss en utväg, det är att söka någon tchetchengisk boning och att vinna någon person genom löftenn, sade Ivan. Om han också skulla bedra oss, ha vi icke förlorat något för det. Försök att släpa er fram dit, eller heldrep, tillade han, då han såg sin berre iakttaga tystnad, jag skall gå sjelf och öfvertala någon, och om affären går lyckligt, skall jag återkomma med honom och hemta er, och om jag skulle omkomma, så, se här, tag pistolen.n Kascambo sträckte fram handen och fattade pistolen. Ivan betäckte majoren med qvistar och grenar, af fruktan att han kunde upptäckas al någon. Då han var tillreds att gå, ropade majoren honom åter. yIvan,, sade han, pom du återkommer till Tereck utan mig, om du återser Min mor, så helSan . yHerre,, svarade betjenten, om ni omkomer skall hvarken er moder eller min se mig mer. Han gick. Efter en timmas vandring märkte