Aftonbladet – 17 juli 1843, sida 2

— Statstidningen för i Lördags underrättad allmänheten, att den nyligen från sitt besök i huf. vudstaden hemreste Landshöfdingen i Hernösand län, Hr F. Åkerman, blifvit upphöjd i adelig stånd och värdighet. Denna hedersbevisning ä i sig sjelf så obetydlig, att den, gifven åt el Landshöfdinge , säkert för mången skall syna ganska naturlig och föga märkvärdig. Vi till stå likväl, att den hos oss väckt någon för undran. Hr Åkerman har efter sin ankomst til länet, så vidt man kan döma på afstånd, af ytt randen i ortens tidningar och af en och annar resande erhållit en fördelaktig opinion om det sält hvarpå han tagit befattning med sitt embete Detta betyder väl i sig sjelf kanske icke så utomordentligt mycket, emedan det fordras lite! nog för en Landshöfdinge, som har någon god vilja och ett-populärt umgängessätt, att i börjar vinna länsinvånarnes tillgifvenhet, isynnerhet om företrädaren varit klen i sina stycken. Men Fl Åkerman har derjemte, och detta betyder, känske mera, förut gjort sig under ett tiotal af år känc såsom en duglig och aktad ledamot i Svea Hof. rätt, med klart hufvud och arbetsförmåga Det hade då visserligen varit intressant att finna, om en sådan man, derjemte så babil som Hr Åkerman, äfven haft den takten att inse, att et! ade!skaps emoltagande just nu, då Ridderskapet! och Adelns pluralitet sjelf vid nästföregående riksdag formligen förklarat adelns sjelfskrifna representalionsrätt böra upphöra — är något litet hvad Engelsmännen kalla out of season, det vill med andra ord säga, att det i närvarande ögonblick är antingen för sent eller för bittida, utom det att någon egentlig utmärkelse verkligen icke ligger : erhållandet af ett nummer på Rildarhuset bortåt tretusentalet. Häremot skall någon måhända invända, att ehuru, som sagdt är, ett sådant der nummer med sitt vapen och prydnaden deromkring visserligen förekommer mängden, såsom Bellman skrifver om vissa andra herrligheter, mtt för den däjeliga Supsannas ögon synas de såsom gulnade löf och för en Simeon och Hanna såsom skovaxn, så är dock örhållandet icke. alldeles detsamma med Friherreiteln; att det troligen icke dröjer länge innan en man, i så god tur som Hr Åkerman och som har mer än biskopen till morbror, troligen ika väl som förut flere andra Landshöfdingar, uipphöjes från simpel adelsman till Friherre, och att man väl måste beqväma sig till det förta steget, om man en, gång vill taga det andra. Denna invändning kan väl på visst sält synas rundad, men det förfaller oss likväl, såsom hade let gått an att åtminstone vänta öfver nästa rikslet dag. Skall Adelskapet äga något värde, så bör let väl dessutom, i dens hand, som erhåller det, utnärka någon serskildt framträdande förtjenst, och ned den bästa opinion om Landshöfdingen i Hernö