Aftonbladet – 12 juli 1843, sida 1

Imedlertid afbidade hon i Kiew med största tålighet underrättelse om fadrens återkomst, ty on hade beräknat att han borde hunnit skrifva med posten. Då bon antog doket i Kiew) bade on icke beslutat sig att Qvarstanna der, utan ville yosätta sig i Nijeni, såsom hon lofvat abbedissan, hon skref henne till, då hennes iatagning var fullbordad och afreste snart derpå. Den goda priovinnan väntade henne med otålishet, och hade icke underrättat henne om fadrens ankomst för att åt henne sparaccen angenäm öfverraskning. Lopouloff och hans hustru voro sedan nåzon tid i Nijeni. Prascovia anlände till klostret; hon föll på knä för abbedissan, som var henne till mötes med de andra nunnorna vid klosterporten. Har det icke kommit några nyheter från min far?p frågade hon. Kom mitt barnn, svarade abbedissan, vi hafva fått goda nyheter, du skall få veta dem inne hos mig., Hon förde henne utan vidare underrättelse genom klosterkyrkan. och sjelfva klostret. Nunnorna följde dem tysta: deras mystiska min skulle oroat henne, om icke ett leende strålat på deras ansigten. Vid sitt inträde i abbedissans rum fann hon fadren och modren; för hvilka man likaledes dolt hennes ankomst: : I öfverraskningens första ögonblick, då föräldrarne sågo sin dotter iklädd novisdrägten, knäföllo de för henne, betagne af på en gång vördnad och smärta. Vid denna syn uppgaf Prascovia ett sönderslitande rop och kastade sid sjelf på knä. Hvad gör ni, min farl utropade hon, hvad gör nil Det är Gud, som gjort allt! Tackom försynen för det underverk den gjort för oss! Abbedissan och nunnorna, rörde al! detta, knäföllo sjelfva och förenade sina böner med den lyckliga familjens. De ömmaste omfamningar följde på denna yttrint af fromhet; men strida tårar runuo utför modren: kinder, då hon fästade sina ögon på dottrens dok ) Munkar och nunnor i Ryssland aflägga icke någo löfte till något visst kloster. a