Aftonbladet – 11 juli 1843, sida 2

NOEN RENEE ot ENE erbjudit henne sin lilla sparpenning; ofta hade hon talat om dem för personer som kunde inverka på deras öde; men hennes beskyddare hade bedt henne att icke inblanda deras sak med hennes faders, och fruktan att möjligtvis misslyckas i hvad hon önskade för sina föräldrar, hindrade henne att följa sina välvilliga åsyftningar. Kejsarens godhet försatte henne lyckligtvis i tillfälle att vara de begge fångarna nyttig. Då den definitiva ukasen om fadrens befrielse expedierades till Siberien, uppdrog kejsaren åt ministern att, då han meddelade Prascovia underrättelse härom, tillfråga henne om hon icke bade någon ynnest att för sin egen person begära. Hon svarade genast att om kejsaren ännu ville skänka henne en nåd, bönföll hon om samma gunst för de begge olycklige medfångarne, som den hvilken blifvit hennes fader beskärd. Ministern framförde till kejsaren hennes svar, som innebar en så ädel erkänsla. Hennes önskan blef uppfylld och några dagar efter ukasen om fadrens frigifvande afgick en dylik till de begge fångarnes fördel. FB, j (Slutet följer.) ———005EEEEENNN An Drag af den holsteinska adelns sediv i sextonde århundradet. (Ur ett gammalt manuskript från 47 århundradet, af pastor M. Coronzus-) År 4580. Detlev Brockdorf till Vindeby och Chri stoffer af Buchwald, den långe kallad, drucko och spelade tillsammans i Kiel, i Lider Rovels bus, och på de vilkor, att den, som tappade, skulle genom borra sin dräng. Då nu Detlev Brockdorf tappade stack han ihjel sin dräng. Detta skedde vid Flamsk: gatan.