Aftonbladet – 8 juli 1843, sida 3

kunnat vara henne något vidare bebjelplig för hennes ändamål. Fru G:s bref var adresseradt till en person som bodde å andra sidan Neva. Som adressen var mycket noga utsatt, företog sig Prascovia en dag i sällskap med sin värdinna, att söka egaren till brefvet. Men islossningen nalkades, Nevafloden var osäker och polisen förböd öfvergången. Hon qvarblef således hemma, nedslagen af sin motgång. I denna hennes förlägenhet rådde en af husets innevånare henne, att ingifva en supplik till senaten om revision af fadrens dom — ett försök, som för tillfället var mycket olämpigt — samt lofvade att skaffa någon som uppsalte bönskriften. Den framgång hennes första supplik till guvernören i Tobolsk haft, bestämde henne. Man lät uppsätta en böneskrift, mycket illa författad och äfven något formvidrig, utan alt underrätta henne om sättet huru den borde framlemnas. Denna åtgärd förorsakade att hon icke med mera verksamhet sökte egarne till brefven hon medförde, hvilket skulle varit henne mycket nyttigare. Utrustad med sin supplik, begaf sig vår intressanta resande en morgon till Senaten och trängde sig fram ända till ett kansli; men hon fann sig mycket förlägen och visste icke hvart hon skulle vända sig. De som sulto och skrefvo gåfvo henne ett ögonkast, men fortsatte sedan sitt arbete: andra, hvilka hon tilltalade, veko undan ifrån henne, som man skulle gjort för en möbel eller annan pies, som stängde vägen. En gammal invalid, vaktmästare på stället, som hastigt gick igenom rummet, kom häftigt att stöta emot henne, Just som hon skulle draga sig tillbaka för att lem