Aftonbladet – 8 juli 1843, sida 2

hade förberedt sig på att trotsa den starkaste hunger och köld, ja till och med sjelfva döden; men sedan hon började blifva bekant med samhället, mötte henne hinder af ett slag, som hela hennes mod icke kunnat motstå. Efter att hafva sluppit ur en öken, framställde sig för henne denna förfärliga ödemark, stora städer erbjuda, der den fattige är ensam midt i hopen, och der, liksom genom en förfärlig förtrollning, hon rundt omkring sig endast ser ögon, som icke betrakta henne, öron, döfva för hennes böner. Sedan hon gjort bekantskap med de begge fruntimmerna i Jekatarineburg, begynte den nya känslan af hvad välstånd vill säga och kanhända litet högmod göra för henne svårare de uppoffringar bennes ställning fordrade. ÅAcky, sade hon ofta, hvar skall jag väl finna vänner sådana jag lemnat? Jag är skiljd fråa dem tusen verst! Hvad skall det bli af mig då jag kommer till Petersburg, då jag nalkas det kejserliga palatset, jag som darrar här 1i grannskapet af detta eländiga herbergeln Dessa reflexioner framställde sig så hotande för hennes tankar, att hon för första gången kände sig betagen af en djup, nedslående sorg, som aflockade henne tårar. Minnet af fadren, den hon kanhända onyttigt öfvergifvit, uppfyllde henne med saknad och fruktan. Men snart hemtade hon sig likväl från denna nedslagenhet och förebrådde sig sin svaghet och brist på förtroende till Gud; hon bad sin skyddsengel om tillgift, och det var utan tvifvel han, brukade hon säga, då hon berättade denna omständighet, som ingaf mig den tanken, att återvända till kyrkan för att bedja Gud om nytt mod.,