Aftonbladet – 5 juli 1843, sida 3

m— ee SA BLANDADE ÄMNEN SÄLLSKAPSTONEN UNDER FRÅNSKA KEJSARVÄLDET. Ett arbete, innehållande revolutionsskisser franska ställningar och förhållanden, från 4789 ti 4843, har någon tid i handskrift cirkulerat inor salongerna i Paris. Det tillskrifves förra holländ ska charge daffaires, Fabricius, bar väckt myc ket uppseende, och väntas vid nästa års börja publiceradt samtidigt på franska, tyska och engelsk språken. En korrespondent till Allgemeine Zei tung har derur meddelat bemäldte blad det styck med ofvanstående rubrik, hvaraf början här ne danför meddelas, och som lofvar att blifva et vackert bidrag tillskildringen af franska national karakteren. : Sällskapslifvet företer öfverallt både frivola och allvar samma elementer, och det är ett fåfängt företag at från dess skildring utesluta de förra för att blott låt: de sednare framstå; det prål som visar sig på ytar ingår äfven i totalintrycket. Den franska lifligheter erbjuder i sällskapslifvet kontraster i mängd, och nå gra återblickar på förra tider, till och med på der Napoleonska adeln, som 4808 höjde sig bredvid dei fornfranska, äro oumgängliga för kunskapen om di serskilda klasser, som Bilda den högre sällskapskretsen salongsverlden, de politiska och konstnärscirklarne. Napoleonska adeln grundades, som bekant är, ge nom ett kejserligt dekret af den 8 Mars 1808. För. sta klassen af denna nya eller kejserliga adel inne fattade dem som beklädde rikets storvärdigheter; der betitlades: Prince et Altesse serenissime. Andra klas sen utgjordes af hertigarne, och borde i enlighet mec napoleonska stiftelsen besitta 200,000 francs ränt: såsom majorat; denna claussul efterlefdes likväl icke De öfriga klasserna af denna nyskapade adel vorc grefvar, baroner och chevaliers. I denna nya rang ordning hade man således uteslutit titlarne marquis och vicomte. Den gamla franska adeln anmärkte denna uteslutning och lät speord deröfyer icke fattas. Republikanerna tadlade med bitterhet grundandet af en ny aristokrati, men många af dem omvände sig snart. Den 41 Mars förkunnade erkekansleren, Cambacres, för senaten, der han var president, det kejserliga dekretet och i hans tal vid tillfället förtjena följande ställen att bemärkas: De reguliera åtskilnader dekretet stadgar, åsyfta likväl ingen rubbning af de rättigheter, som göra alla fransmän lika inför lagen; banan är alltid öppen för förtjensten och gagneliga talanger. Man sökte sålunda urskulda den nya rangordningen inför nationens jemlikhetskänsla. Förstaden S:t Germain gjorde mycket spe af de nyadelige. Hertiginnan af Chevreuse Jåt tillsäga sin tvätterska, att hertiginnan väntade att hon (tvätterskan) måtte blifva comtesse, derest hertiginnan skulle fortfara att lemna henne sin linnetvätt, och grefve Brissac skref till sin skomakare: min bästa baron, örsumma icke att i morgon komma med mina stöfjor. Skomakaren infann sig riktigt, men anmärkte alt han icke var baron; det förundrar mig, svarade Brissac; men tröta dig, Mainerat, du blir det säcert vid nästa uppsättning. Ungherrarne af societen Hotel de Luynes skickade till les dames de la halle mångelskorne) vackra buketter med gratulationer till deras upphöjande i adeligt stånd. Detta skämt grep Kejsaren hårdt, emedan han allid röjt den svagheten att lägga synnerlig vigt på pinionerne hos de adelige i Fauxbourg S:t Germain. Ian kallade dem sina Athenienser, och yttrade dermot om Chausste dAntin: Börsen betalar tvålen varmed jag snyggar den (nemligen chaussåe dAntin). auxbourg S:t Germain förde städse ett skarpt epirammkrig mot Napoleon, till och med under periden af hans högsta välde. En kammarherre beittade att man vid Kejsarens kröning utelemnat guldllonen (les glands dor) från tronprydnaderne; geast gjorde Fauxbourg S:t Germain följande calemout: LEmpereur esb assis sur un tröne sanglant ans glands). Då kammarherrarne inrättades, hette et: Les merinos de Rambouillet ont pris la fuite, dis On vient de les relrouver dans les chambelns (dans les champs belans). På triumfbågen ä karusellsplatsen hade man uppällt segervagnen; den var tom och väntade på Naoleons staty; straxt yttrade ett qvickhufvud: le char altend (le charlatan). Sådana speglosor kringflögo mängd. Fru Staöl hörde till antalet af de damer, mm äfven i de Napoleonska salongerna voro hans aforda motståndare. Pressen var på den tiden stum i befallning och publicerade blott hvad kejsaren tilt. Den kejserliga censurn öfvades med största strängtt, men deremot fanns det en mängd handskrifna dningar (les nouvelles å la main), som publicerade It hvad man icke vågade trycka. Skämtet i Fauxbourg St. Germain erhöll riklig näng i den nybakade adelns löjligheter. De nya tiIdragarne voro t. ex. ofta mycket olyckliga i valet h användandet af sina sköldemärken. En baronessa t anbringa sin gemåls vapen till och med på en öbel, som man icke törs nämna. Några herrar ville -—-—-— XW —— -— nn fa