Aftonbladet – 5 juli 1843, sida 1

UR DE GUSTAVIANSKA PAPPEREN. (Slut från gårdagsbl.) Sådan var min belägenhet, då Ständerna samlades 4760. Kriget hade upplågat. Armåcen var i Pommern sedan trenne år. Genom brist både på generaler och trupper var detta krig icke 1ysande för oss; men vi hade vid alla tillfällen visat prof af tapperhet. Genom Ständernas sammankallande skulle Armeen beröfvas nästan alla de officerare, som genom sin adliga börd hade rättighet till säte och stämma vid Riksdag. Rådet trodde sig i kungliga myndigheten finna ett botemedel mot denna olägenhet. Man skickade till kommenderande Generalen ett förbud deremot i Konungens namn. Denna oförsigtiga befallning gjorde en motsatt verkan. Alla förklarade att de skulle resa, och att, heldre än att derifrån låta hindra sig, de ville taga afsked. Det var Mössorna som gålvo första väckelsen härtill. Jag såg dem komma plutonsvis till Drottningholm, skrytande af att halemnat armeen emot Rådets ordres. Jag var blott fjorton år. Men man hade ingilvit mig grundsatser af heder. Att man lemnade armeen i det ögonblick den stod inför fienden, revolterade mig. Ifrån den tiden 47) begynte jag känna förakt för folk, som uppoffrade Statens intresse och ära åt sin personliga hätskhet, Den första känsla jag erfarit för de tvänne partierna hade varit vänskap för Mössorna och hat för Hattarna: min andra var förakt för Mössorna och aktning för Hattarna. Det behöfdes ej mer, för en så ung som jag, att fullkomligt ändra parti. Min första vänskap för Mössorna, liksom mitt hat mot Hattarna, inskränkte sig år 4760 till få personer. Bägge Grefvarne Bielke 18), Grefve Däben 49) och Hr Dalin voro de utaf deras parti, som jag mest aktade. Grefve Tessin, Riksrådet Palmstjerna 20) och Hr Pechlin 21) voro de tre Hattar, som jag mest afskydde, isynnerhet de båda sistnämnda. Friherre Palmstjernas grymhet var alltför väl känd och verkningarna ännu alltför färska. Den 47) Af Prinsen sjelf understruket. 48) Grefve Thure Gabriel Bielke, som år 1739 hade blifvit entledigad ur Rådet, samt hansson, den förr omtalte Grefve Nils Adam Bielke. Fadren återinkallades i Rådet 4761 och dog i Stockholm den 41 Maj 1763. 49) Grefve Carl Wilh lm Diben, då Kammarherre och Handsekreterare hos Drottning Lovisa Ulrika. 4761 Överkammarherre och Hofmarskalk. 4763 Envoyt i Berlin och Petersburg, 1764 Hofkansler. 4769 President i Kammarrevisionen. Nämnd till Riksråd 4788, men följande året entledigad och kallad till Ledamot i Konungens Högsta Domstol. Dog i Stockholm d. 29 Dec. 1790. 20) Nils Palwstj rna inkallad i Rådet 1746. Friherre 4747. Kanrsler vid Lunds Akademi 47359. Trädde ur Rålet 4762, återkallades s. å. men antog ej kallelsen. Dog på Sörby i Nerike den 44 Febr. 1766. 94) Carl Fredrik Pechlin, Friherre von Löwenbach. Chef för Jönköpings Regemente 4761. Gencralmajor 1770. Tog afsked 4773. Dog på Warbergs fästning den 29 Maj 1796.