Aftonbladet – 1 juli 1843, sida 2

förneirades, vanns dermed, hvad de olika tiderna för deras utfärdande beträffar, att det icke blef bekant, att jag styrkt sjukdomsförfallet icke allena för den 44 April 1839, men oc!, såsom ännu fortfarande för mer än 3:ne månaders tid, eller till d. 23 Juli samma år. Och genom det att uti det underd. memorialet omtalades det jag i skrifvelsen från Rom, i April uppgifvit mig icke kunna till fäderneslandet återkomma förr än i September, och att det af herr generalen deri förtegs, atw sjukbetyget af Juli innehöll, det mitt tillstånd sedan första betyget hade förvärrats, vanns åler, att jag syntes sjelf hafva bestämt en ny inställelsetid, förenlig med mitt helsotillstånd, utan att dock hafva tillkännagifvit hvarföre jag icke heller vid denna tid infann mig i Sverge. När jag för rheumatisk sjukdom i Juli blifvit såsom af högsta nöd påkalladt förd till mineralbaden i Ischia, och mig derjemte af läkare stlrängeligen förbjöds, en resa mot norden; så borde det blifva alltför tydligt att jag icke i September och cj hela hösten och vintern, då kölden ju med hyar dag tilltog, kunde komma till Sverge. Det synes som önskades ej en sådan upplysning inför E. K. M. och derföre läkarebetygen, tvärtemot sanna för hållandet, uppgåfvos vara lika lydande samt — deras innehåll i allmänhet förtegs. Läser man den i herr gen. LefrÅns underd. memorial till stöd för mitt afförande ur rullorne åberopade 35 af 40 Kap. Krigsart. ej ända till slut, d. v. s. sista raden af de 24 den innehåller, så tror man att herr generalen tillämpat dess ordalydelse rätt, — när nemligen af det underd. memorialet, man icke fätt sig med ett ord bekant, det jag utomlands hade ett uppdrag i statens tjenst —; ty högre upp i samma text står: och vore det sex veckor oflicer uteblifvit anses han såsom sin tjenst förlustig,, och herr generalen hade ej erkänt det första läkarebetrygets inhän-. digande förr än d. 2 Juli, till hvilken tid från d. 44 Maj, då jag borde inställa mig, är sju veckor; :s sista ord förlänga dock för utrikes permitterad oflicer tiden inom hvilken inställelsen bör ske, eller laga förfall styrkas, till dubbelt eller 3 månader. Särdeles nog har herr general Lefrån uti sitt memorial till E. M. anört 3:dje och 8:de SS af 10 Kap. Krigsart. såsom tillämplige på mig utan något tvifvel, då han deremot i sin förklaring af d. 3 Mars inför Krigshofrätten sagt sin åsigt vara, att krigslagarna nicke i bestämda ordalag uttrycka — att jag borde utur rullorna afföras — oaktadt 3 40 Kap. så kan och måhända bör tolkas och förstås. På detta sätt och till sådan grad var saken invecklad då herr general Lefrens memorial af d. 24 Febr. 4840 i underd. föredrogs, och då herr statssekreteraren Grip i noten af d. 24 derpå följde Mars förklarade, det E. M. funnit den af chefen för ingeniörkorpsen anmälda åtgärd vara öfverensstämmande med författningarne; att den nu blifvit för sanningen åter utvecklad och E. M. slutligen i detta skick underdånigst nu förelagd, är en följd af E. M:ts nådiga bref af d. 4 Nov. 1841, som med upphäfvande af förra beslutet befallt, att målet skulle vid vederbörlig domstol upptagas. Vederläggningen åter af Kongl. Krigshofrättens be-! slut i det öfverklagade utslaget af d. 30 Dec. 4840 fordrar ganska få ord: Krigshofrätten har funnit, att herr general Lefrn har rätt förfarit, då han till följe af 3 6 40 Kap. Krigsart. hade affört mig ur Kongl. Ingeniörkorpsens rullor, enär jag ej inom 3:ne månader från den 22 Aug. 1839 hade ånyo styrkt mitt laga förfall att mig i Sverge inställa. Men utom att denne, till stöd för Krigshofrättens utslag åberopade , enligt hvad jag redan haft nåden i underd. visa, icke är på mig tillämplig, har den ej ett ord om laga förfalls ånyostyrkande; den räknar endast från permissionstidens slut, som i förevarande fall är den 41 Moaj 4839. Tre månader dertill räcka till d. 9 Aug. samma år, och herr general Lefren erkänner, att mitt laga förfall blifvit hos honom styrkt d. 2 Juni, som infaller inom denna tid. Således är allt hvad denna g skulle hafva föreskrifvit, uppfylldt. Detta bar ock åklagaren i målet, t. f. krigsfiskalen Gothe, erkänt. Krigshofrätten har dertill sjelf uti samma sitt utslag förklarat, att 8 10 Kap. Krigsart. icke är i förevarande fall lämplig, enär kaptenen, sedan dess permission ofvanberörde dag (den 41 Maj 18539) tilländalupit, icke kan vidare som permitterad betraktas; huru kunde då Kongl. Krigshofrätten, för tiden efter d. 22 Aug. samma år, tvärl emot sill egut utslag, tillämpa på mig 3 10 Kap. Krigsart., hvilken äfvenledes handlar om permitterag? Kongl. Krigshofrättens utslag innehåller vidare: Och finner Kongl. Krigshofrätten till följe häraf något särskildt yttrande i afseende på herr generalmajor Lefrens af kapten Cronstrand anmärkte förfarande, i denna del af målet icke erfordras. Detta Kongl. Krigshofrättens beslut synes stå i uppenbar strid med Krigsart. 14 Kap. 94 , jemnförd med Rättegångsbalkens 24 Kap. 3 8 och vara så mycket mer förhastadt, som krigsfiskalsembetet i memorial af d. 47 Febr. 1842 hade upptagit mina anmärkningar, hvilka stodo i gemenskap med Krigsart. 2 Kap. 29, 30 och 33 SS; hvarefter Kongl. Krigshofrätten hade utställt Krigsfiskalsembetets nu nämnde memorial till herr general Lefråns förklaring och emottagit denna. Vid behandlingen af målets sednare del, rörande mitt skrifsätt i svaret af d. 3 Mars 4844 på en herr general Lefråns skrifvelse af d. 44 Febr. samma år, har Kongl. Krigshofrätten förklarat mig förfallen till ansvar efter 2 Kap. 5 Krigsart., såsom den der tadiat ordres. Genom E. K M:ts nådiga bref af d. 27 Juni 1840, hade chefen för Ingeniörkorpsen erhållit befallning att beordra mig att övervara de i Wien under påföljande Augusti månad företagna broslagningsförsök med en der ny uppfunnen krigsbroredskap, och att deref-1 ter öfver resultaterna dervid genom chefen för Ingeniörkorpsen afgilva rapport. Ordet beordira i E. M:ts nådiga skrifvelse hör-l sammade herr general Lefrån ej så, som skulle han varit i den ställning att han nu kunnat genom sin embetsmyndighet serskildt beordra mig — han blott! ,meddelad: mig den nådiga befallningen, hvilket hans skrifvelse af d. 3 Juli 1840, bär i underdånighet bi-! fogad, visar. För sjelfva uppdraget äter hade E. M. med tydliga ord satt mig utom herr general Lefrens order, ty E, M. hade i nåder befallt att nunderdånig rappoft skulle af mig gifvas genom chefen för ingeniörkorpsen, hvilket ej annorlunda kan tydas, än: genom hans händer. , Hr Generalen Lefrns skrifvelse af den 42 Febr. 1844, i hvars uppställning Hr Generalen och Krigsmn afrätten velat se en order. anhåller jag underdånigst, i ; 4 1 I ! f