Aftonbladet – 1 juli 1843, sida 2

Fullgörandet af den Hr Kapten gifna nådiga befallning, i April 4840, att skyndsamligen återresa till Fäderneslandet, har väl genom det sednare nådigst lemnade uppdrag att i Österrike öfvervara försöken med Biragos Bryggsystem, blifvit uppskjutet, men åligger Hr Kapten nuturligtvis, när det lemnade uppdraget är fullgjordt. Enligt Hr Kaptens sednaste rapport af den 3 Oktober 4840, som kom mig tillhanda den 435 samma månad, borde ifrågavarande försök varit slutade inom den Månadens utgång, Som sedermera ingen slags underrättelse från Hr Kapten kommit mig tillhanda, och Hr Kapten nu mera vistas utom fäderneslandet, icke såsom permitterad, utan i följd af tydliga befallningar, och under de deri föreskrifna vilkor, hvarföre Krigsart. stadgande i 40 Kap. 8 S om utrikes permitterad officers skyldighet att minst hvarje halfår om sig och sitt vistande rapportera, icke kan på Hr Kaptens nuvarande förhållanden tillämpas, och på det icke förnyad försummelse må uppstå genom ytterligare uteblifvande af de uppgifter, som Hr Kapten bör afgifva, förväntar jag att Hr Kapten genast vid inhändigandet häraf lemnar rapport om så väl utgången af de bryggslagningsförsök, Kapten haft befallning öfvervara, som om orsaken till fördröjandet af deras insändande och af Hr Kaptens egen hemkomst. Stockholm den 114 Febr. 41844. J. P. Lefren. Otto af Klint.n Sist mot slutet af denna handling, som har åtskilligt att berätta rörande de mina åligganden, hvilka för tillfället och i alla afseenden lågo utom Hr Gen. Lefrens pröfning, förekommer, att Hr Generalen förväntade, det jag skulle inskicka rapport öfver mitt förehafvande i Wien; dock utan att det nämnes till hvem Hr Generalen trodde att denna rapport skulle inkomma, eller hvarthän den väl borde skickas. Detta förvänta är för örigt ett så alldeles passivt ord, alt ingen minsta anledning finnes, det Hr General Lefrån, som nog förstår sitt språk, nu skulle hafva tänkt att nyttja det i stället för beordra, hvilket är det, hvarom Krigsartiklarnes 2 Kap. 3 6 handlar. Fastmer synes det tydligt, att Hr Gen. Lefren varit den 44 Febr. 4844 ännu af samma mening, som han visade den 3 Juli 4840, och hvilken han ännu vidhöll, då han i underd. memorial af den 20 April 4841 (under Litt. R handlingarne bifogadt) anfört, det han icke ansett sig berättigad meddela en befallning till Kapten Cronstrand, som genom nådig General-ordres fått af Kongl. Maj:t emoltaga elt uppdrag, den mening slutligen, som Hr Generalen drifvit för långt, då Hr Generalen d. 3 i sistnämnde månad i ett anförande till Chefen för Landtförsvarsdepartementet (bifogadt handlingarne under Litt. P), påstår sig aldrig haft någon befattning med Kapten Cronstrands Tesor. Ej ett ord af hvad jag under den 3 Mars 1844 anfört till svar på Hr Gen. Lefråns skrifvelse af den 414 Februari 48414 tadlar eller ger något slags omdöme derom, att Hr Generalen synes hafva begärt en rapport: jag gick deremot för sakens skull ända derhän, att jag upptog Hr Generalens förväntan alldeles som en befallning, och att jag, allt hvad på mig ankom, lemnade skyndsam och full reda för hvad jag förmodade att Hr Generalen ville veta; men det är Hr Generalens, i ett bref å embetets vägnar gifna, bestraffande beskyllning om försummelse, som jag varmt, men dock icke, ja, ej ens i ringaste mån smädligt, besvarat. Krigs-hofrättens Utslag säger, att 40 Kap. 8 Krigsartiklarne icke rörde mig. Hr Generalen hade således i brefvet utsträckt sin bestraffande åtgärd å ena sidan till det, som verkligen icke skett, i det förflutna, och å den andra, till något, som Hr Generalen icke hade rätt att förutsätta, eller ens alt vidröra, säsom tillhörande en framtid. Hr Generalen hade då i dubbelt afseende — ånyo öfverträdt silt Embete. Redan uti mina förklaringar af den 44 April och den 46 Augusti år 4842 till Kongl. Krigs-hofrätten, har jag visat, att då mitt bref af den 3 Mars 1841 skrefs, jag icke fått mig kungjordt eller ens på något vis hade mig bekant, det jag då blifvit på E. M:ts nådiga befallning tillsvidare ånyo införd i Ingeniörkorpsens rullor. Väl benämnes jag, såsom K. Krigshofrätten i sitt Utslag anfört, uti E. K. M:ts nådiga Bref af den 27 Juni 4341, Kapten i Generalstaben och vid Ingeniör-korpsen, men utom det, att detta talesätt eller denna benämning ej i juridisk väg någonsin skulle kunna gälla för en ulnämning, så kunde jag desto mindre anse mig, genom dessa enkla ord äga rättigheterna eller skyldigheterna af en återskedd anställning vid Ingeniör-korpsen, som — hvad sjelfva det öfverklagade mitt bref af den 3 Mars 1841 visar — man då, i mer än ett ärs tid, hade innehållit min lön vid nämnde korps. E. M:ts General-adjutant för Armåen hade, i skrifvelse A: 321 af den 43 April 4840, på samma gång han förkunnade mig, att jag vore ur Ingeniör-korpsens rullor afförd, befallt, att jag vid min ankomst till Sverge skulle mig hos Chefen för Ingeniör-korpsen inställa. Detta kunde jag väl omöjligen för ett ords skull räkna mig till godo, såsom stod jag, ehuru afförd, ännu qvar vid Ingeniör-korpsen. Jag svarade dock med undergifvenhet och utan att begära vidare upplysning, ty redan som undersåte blott, kände mitt hjerta ingen högre pligt, än att troget fullgöra hvad Eders Maj:t täcktes mig befalla för sin och Fäderneslandets tjenst. Ytterligare antager K. Krigs-hofrätten, att General major Lefren i alt fall vid nämnde tid ovedersägligen och Kapten Cronstrand yeterligen var dennes förman i anseende till Kaptenens egenskap af Gepneralstabs-oflicerare; jag tillstår, att jag deremot ej trodde eller skäligen kunde tro, såsom ovedersägligt, att den, som vore utstruken från Eders Mts Ingeniör-korps, skulle vara sjelfskrifven såsom qvarstäende i E. M:ts Generalstab; ej heller kan jag anse, att det nämnda förmanskapet, om det funnits, skulle hafva gifvit General Lefren rättighet att meddela mig en ordres, dä vi icke hade gemensam tjenstgöring. on. Detta allt får jag i djupaste underdånighet underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, med underdänigt yrkande, att Kongl. Krigs-hofrättens Utslag, i allt hvad det gått mig emot, må varda i nåder upphäfdt. Med djupaste undersåtlig Yördrnad c, Stockholm den 43 April 4843. Ral Cronsfrand,.