Aftonbladet – 27 juni 1843, sida 2

MDCCCXLIH. Medaljen väger 430 dukater, är af 25:te storleken, d. v. s. håller omkring 3 VY, tum i diameter. Den är modellerad af Qvarnström och arbetad af Lundgren., Hvad deputationens ordförande beträffar, så förekom i tvenne af gårdagens morgonblad den olika berättelsen, att Biet sade det hafva varit Kronprinsen, Dagl. Allehanda deremot chefen för landtförsvarsdepartementet. Vi togo då för afgjordt att det sednare var det rätta, emedan det förekom oss mera naturligt. Imedlertid se vi nu af Statstidningen, att det verkligen var Kronprinsen, som vid tillfället äfven var omgifven af sina fyra söner. H. K. Hözghets tal är för öfrigt en kort och nätt affattad adress, som icke innehåller annatän några vid ett sådant tillfälle vanliga artighetsbetygelser. Konungens svar på detta tal utmärker sig deremot genom flere serskilda punkter. Hans Maj:t helsar armåen och flottan under namn af sin militärfamilj; och ännu märkligare är följande lika betydelsefulla som intressanta opinionsyttrinz från Konunzens mun: Måtte Svenska hären och flottan aldrig glömma, att de utgöra ett orubbligt pbröstvärn, en lefvande och rörlig kraft, egnad matt trygga riket mot hvarje försök att omstörta dess samhällsordning. De eder, som förpligta oss att upprätthålla densamma, äro blott en fackla, phvarmed Försynen vägleder oss på den bana vi skola följa, för att förbättra de lagar, genom hvilka vi ernått vårt oberoende statsskick, och hvilka hos oss lyckligtvis ännu hålles i helgd, oaktadt den orolighetsanda, som jäser i andra stater. Man kan icke säga stort mera i så få ord, och hvem vet, om icke, i enlighet med hvad Konungen sålunda yttrat, Svenska folket ifrån denna dag får se ett reformerande eller lagförbättrande system inträda. Det vore i sanning en den vackraste öfverraskning, som den åldrige Konungen vid gränsen af sin bana kunde bereda folket, sedan det så mycket längtat derefter under de förflutna 23 åren. i Talen meddelas här nedan in extenso: Eders Kongl. Maj:t har nyligen uppnått det tjugefemte året af en ärofull regering, och brödrafolken hafva vid detta högtidliga tillfälle framburit deras varma hyllning. Svenska hären och Svenska flottan, serskildt fästade vid Eders Maj:t genom Ppligtens och tillgifvenhetens band, hafva lifligt deltagit i den allmänna glädjen. De hafva icke förgätit, att de, under Eders Maj:ts segersälla ledning, stridt för folkens sjelfständighet och att Eders Maj:t, under det långa fredslugn som segrarne beredt, huldrikt vårdat sig om deras angelägenheter. För att åt den sednaste efterverld lemna ett varaktigt minne af deras tacksamhet, hafva de gemensamt låtit prägla en skådepenning, som vi utbedja oss att nu få till Eders Maj:t öfverlemna. Kallad att i dag föra härens och flottans talan, ber jag Eders Maj:t deri finna en bild af den sonliga vördnad och kärlek, som lifva hvarje Svensk krigare och af vissheten att alltid omfattas med samma faderliga ömhet, som Eders Maj:t, såväl i krigets faror, som under fredens värf visat dem, De skola söka att göra sig deraf värdige genom fosterländska tänkesätt, vördnad för lagarne och ett strängt iakttagande af deras pligter. Denna försäkran förnye vi på våra egna och våra frånvarande vapenbröders vägnar med vår gamla Svenska lösen, Gud bevare Konungen! Konungen svarade: Med liflig rörelse ser Jag Mig, efter en tjugefemårig regering, omgifven, ej blott af Min Son och Mina Sonsöner, men äfven af representanterne för Min militärfamilj, Sveriges landtoch sjömakt. En sådan lycka är sällan Furstars lott, och Jag erkänner Himlens godhet, som oafbrutet vakat öfver vår halfös väl, och ännu fortfar att hugna oss med sin skyddande blick. En hvar af Eder kan bedöma hvilken ljuftillfredsställelse Jag bör röna af den hyllningsgärd J erbjuden Mig. Jag emottager den. Den Allsmägtige, som ser i menniskohjertats djup, vet af hvilka känslor Jag lifvas. Krigarens dygder äro ej inskränkta inom den trånga kretsen af lydnad för krigslagarne. De hafva ett vidsträcktare område, en högre bemärkelse. Kärleken till det fädernesland, som man försvarar, — mot hvars fiender man strider, — dessa må vara hvilka som helst. Måtte Svenska hären och flottan aldrig glömma, alt de utgöra ett orubbligt bröstvärn, en lefvande och rörlig kraft, egnad att trygga riket mot hvarje försök att omstörta dess samhällsordning. De eder, som förpligta oss att upprätthålla densamma, äro blott en fackla, hvarmed Försynen vägleder oss på den bana vi skola följa, för att förbättra de lagar, genom hvilka vi ernått vårt oberoende statsskick, och hvilka hos oss lyckligtvis ännu hållas i helgd, oaktadt den orolighetsanda som jäser i andra stater. Denna vördnad för lagen är införlifvad med vår nationalkarakter. Förtroende till våra grannar, fred, vänskap och handelsförbund med alla folk på båda hemisfererna; obrottslig trohet att uppfylla de förbinEES SVETT BET ETTER INSATSEN SEKTORN? ne en liten gåfva, det var hennes tröst i rikedoman att olädia andra dormed Man nu kanda