Aftonbladet – 27 juni 1843, sida 2

hon hade mistat kärnan och hade blott det gyl Iene skalet att leka med. Det är svårt att vara sysslolös; men hka svår alt ej behöfva arbeta, att ej kunna njuta den re na glädje, som en skilling förtjent med möda, upp: väcker hos den fattige. Vi bedöma menniskan lycka skeft då vi anse den fattige i samma mår olycklig som han är faltig och den rike lyckli; i samma mån som han är rik: och likväl är denn: falska måltstock den vanliga; men den fattige ha mången njutninz, som den rike aldrig har. Låtor oss ej säga alt den är liten om den äfven rö! sig omkring en småsak, ty det är med glädjer som med en trissa, med hvilken barnet leker desto mindre den är, desto större hastighet kar den få, då deremot den svänger långsammare ju större periferien är. Det är ej storleken af gläd jen, ej vidden af våra nöjen, som utgör våra fröj der. Och i delta fall är den fattige lyckligare är den rike och mäktige. Hvarje småsak gläder barn? och den arme, men hvilka massor af sällhet be höfvas ej för att glädja den gamle och den som e ger allt. Mamsell Åkerlnd fann sanningen af denna sats Hon, som så flitigt sytt och arbetat för att saml: en liten sparpenning, som så ofta gladt sig åt d hon förtjenat en liten summa, forn numera inte nöje i arbetet, emedan det ej gaf någon belöning som hon efterlängtade. Hennes små behof fyll des utan arbete — och hon hade förlorat mycket ty då vi icke finna glädje i arbetet, hvar finn vi det då? Mojorskan Ankarklo drog sig tillbaka i samm: ögonblick hon fann sig öfverflödig; hon hade nju tit så mycket af sin väns glädje, då hon gaf hen