Aftonbladet – 27 juni 1843, sida 2

ne en liten gåfva, det var hennes tröst i rikedomen, alt glädja andra dermed. Men nu kunde hon ej mera ha denna tröst; rikedomen skiljde Lotta ifrån henne, gjorde henme omöjligt att visa sig tacksam och få tacksamhet tillbaka; med ett ord, majorskan drog sig tillbaka, blef kallare, och Lotta, som ej insåg att deras vänskap hade fått sin bane genom guldet, fann majorskan underlig och drog sig å sin sida äfven tilibaka. Hon flyttade således från Björkvik, emedan hon der var öfverflödig sedan Adelaide gift sig och majorskan bade fått ett barnbarn, som hon kunde vaka öfver, som hon kunde älska och roa sig med. Mamsell Åkerlind flyttade till Skråköping, ett underligt val i sanning; men hon hade tröttnat vid landet och ville försöka stadens nöjen; den staden just der hon återfunnit sin bror. Nu blef det åter uppståndelse i vår goda stad. Kapten Wassbuk gick från morgon till qväll omkring och talade om en sakramenska rolig histo, rig, icke om kapellmästaren Westerdal, utan om unga Åkerlind. Han visste ej så noga huru saken hängde tillsammans, men det gjorde mindre då kaptenen ej hade för vana att sluta sina berättelser. Mamsell Åkerlind blef genast bjuden till kommerserådinnan Knööl, som också ledsnat vid landet och nu gjorde les honneurs i staden, under det att kommerserådet sjelf brände bränvin derute på Helleby. Mamsell Åkerlind, den lilla goda mamsell Åkerlind hade alltid varit ett älskadt föremål för kommerserådinnans tankar, mamsell GallstÅn kunde vittna att knapt någon dag gick förbi, som kommerserådinnan icke omtalade den lilla älskvärda Lotta, och så vidare. Detta var innehållet af den rika fruns artigheter mot den rika mamsellen.