Aftonbladet – 23 juni 1843, sida 3

ÖV FORSS EEK NA Imedlertid lorgnerade kommerserådinnan. ,Ser mamsell Gallsten, sade hon sakta, der borta sitter den der Lotta Åkerlind, som vi upptogo i vårt hus och som slutligen måste ifrån oss a! vissa orsaker; hon har åldrats mycket, menniskan. Jo, jo, smålog mamsell Gallsten med en snörpning på munnen, att silta inne beständigt hos den der tråkiga Majorskan på Björkvik, som är så lärd och så sjuklig, kan nog bleka rosorna, i synnerhet om man har någon gammal affir på samvetet. Jaha, riktigt anmärkt, yttrade kommerserådinnan, det var en för besynnerlig drägt deras fröken-dotter har, ser ganska nätt ut, men modern! — ack min Gud! Det är ej hennes skull, utan den besynnerliga modrens,, sade mamsell Gallsten, vet kommerserådinnan att hon får aldrig sy in ben i någon klädning, -och derföre sitta de också så der ledigt. Det är en lycka att hennes växt är temligen fördelaktig. Det kan jag inte se,, yttrade frun med en knyck på nacken, så att fjedrarne gungade. Kapten Wassbuk! förlåt, ropade hon åt kaptenen, som nu lik en vandrande komet kom inom hennes planetsystem. Jag ber tusen gånger, hvad befalles? Jo, var god och säg mig hvem den der officern är, som står der nere vid dörren och som så Uppmärksamt betraktar salen ?) Jo, låt se, — ja förbanna mig är det icke sjelfva Braun., Poeten ?, frågade frun. Ja visst, just han.