Aftonbladet – 23 juni 1843, sida 3

; Ifrån detta utslag var rättens ordförande Hr lag mannen och riddaren Lindbergh af skiljaktig meninj -Joch uppläste samt derefter till protokollsföranden af lemnade sitt skriftligen författade votum, ord för orc Iså lydande: Volum: Efter hvad den härstädes i saken hålln ransakning utvisar, finnes det vara uppdagadt sam Jaf tilltalade soldaterne vid stadens militärkorps JM 3( lAndersson och Ja 97 Askelund fritt och otvunget er T kändt, hvad ock genom alla i saken förekomne om Iständigheter till fullo och lagligen styrkt är, att sedar Idesse begge under patrullering natten till den 2; nästlidne Februari, dervid Andersson fört befälet Iförst vid en gränd straxt ofvanom stora Kungsbacken utmed Drottninggatan påträffade femtonårige skjuts gossen Anders Andersson från Lilla Horssgärdet, sit tande och sofva uti dess med häst förspända kärra hade de uppväackt gossen och förständigat honom be gifva sig å väg till sitt hemvist; att gossen, som åt Ilydt tillsägelsen, väl begifvit sig till vägs, men åtei insomnat och med kärran stadnat vid värdshuset Bern I hardsberg vid lilla Kungsbacken nedom Observatorii planen, der denna patrull ånyo honom anträffat sof vande i kärran; att patrullen derstädes återigen upp. väckt gossen Andersson och förehållit honom sin olyd nad, att icke bättre hafva efterkommit den förra till. Isägelsen; att soldaten Andersson, efter inhemtad un. derrättelse af gossen, att han från Rotebro skjutsal till staden, och uti skjutspenningar, som ej tillhörde honom, utan hans husbonde, innehade en riksdaler 6 skilling rgs, fattat uti hästen, omvändt åkdonet der gossen sig befann, samt fört detsamma, emot gossen: vilja, åt motsat håll ett stycke nedåt vägen vid Observatoriiplanen; att soldaten Andersson under allt detta låtit sig hänföras af ett hos honom upptändt lika egennyttigt som brottsligt begär att åtkomma gossens skjutspenningar, låtit detta begär öfvergå till handling, och för tillfredsställandet af samma begär, samt i bestämd afsig att åtkomma gossens penningar, uppskrämt den förut redan bäfvande, svage, oerfarne, bjelplöse gossen genom den af soldaten Andersson till gossen skarpt och strängt uttalade hotelse, att om gossen ej lemnade honom penningar, skulle han genast föra honom till Smedjegården, der han skulle få qvarsitta öfver Söndagen, men uti hvilken hotelse gossen, efter hvad han härstädes velat minnas, icke nämnts Smedjegården, utan kurran; att gossen gråtande sökt undvika uppfyllandet af soldaten Anderssons hotande kraf, men omsider, fogande sig efter de tvingande omständigheterna, hvari han sig befann, uppknäppt sitt förskinn och sin rock samt ur sin västficka upptagit sina deri förvarade skjutspenningar, som bestått af en sedel på En Riksdaler Riksgälds och 6 sk. i koppar-skiljemynt, som han, utan att kunna hindra sedelns medföljande, funnit sig nödsakad lemna i stadssoldaten Anderssons hand, under det jemmerfulla utrop, att han nu äfven mistade sin Riksdaler, hvarefter stadssoldaten Andersson låtit gossen obehindradt af honom och ÅAskceland fortsätta sin hemresa, samt desse begge vidare fullföljt patrulleringen i deras distrikt, hvarefter de förfogat sig till yaktrummet vid Hötorget; att sedermera en annan patrull, som utgjorts af soldaterne Ek och Blixt, längre ned åt Norrlandsgatan anträffat gossen Andersson, stadd i samtal med en främmande, okänd person, dervid Ek och Blixt blifvit underrättade om det våld, som på förberörde sätt å honom af en annan patrull kort förut blifvit föröfvadt, hvadan Ek och Blixt, för att få förhållandet närmare utredt, låtit gossen Andersson medfölja dem till Hötorgs-vakten, der gossen vidare omtalat tilldragelserna, samt befälhafvaren, distinktions-korporalen Sundqvist, genast med soldaterne Andersson och Askelund anställt sträng undersökning, hvarvid Ihkyäl desse begge förklarat sig vara okunnige om händelsen med gossens penningar; att vid återkomsten om morgonen hem till kasernen, der soldaten Askelund i hemlighet låtit förmå sig af soldaten Andersson mottaga en skilling af gossen Anderssons på omförmälda sätt aftvingade penningar, hvarken Askelund eller Andersson sjelfmant yppat förhållandet, hvilket likväl sedermera på dagen blifvit först af Askelund och derefter af Andersson för befälet uppenbaradt och erkändt nära i öfverensstämmelse med hvad soldaterne Andersson och Askelund här vid domstolen, under betygande af oro, sorg och ånger öfver gerningen, hvar för sig, under hela denna långvariga rannsakning, alltid yvidhållit; och alldenstund, hvad nu först angår stadssoldaten Andersson, dennes till den värnlöse gossen Andersson ställde stränga, förfärande hotelse att aflemna sina penningar till undvikande af häktelse, ehuru icke beledsagad af handgripligt våld, ikväl, under de omständigheter, hvari gossen till parullen sig då befunnit, inneburit ett våldförande å len uppskrämde gossens vilja och fria handlingssätt ned alldeles lika verkan och påföljd, som hade handsripligt våld blifvit å honom öfvadt, emedan stadsoldaten Anderssons brottsliga afsigt att åtkomma ,enningarne blifvit genom det förra medlet till alla lelar uppnådd, utan att han behöft använda det sedare; fördenskull och då hvarken allmänna lagen cel-: er krigs-artiklarne uppdrager något slags skillnad mellan våld på annans vilja och fria handlingssätt, amt handgripligt våld å kroppen, enär, genom hyviletdera af desse slags tvångsmedel än användes, et lagstridiga ändamålet att annan dess gods oloflien, men öppet afhända varder vunnet, utan i allvänhet benämner en så beskaffad gerning med ån, hvartill också stadssoldaten Anderssons förwrande med gossen Andersson följaktligen desto ellre bör hänföras, som stadssoldaten Andersson väl innande hela vigten och ansvarigheten af sitt kall ch åliggande såsom patrull, som uteslutande haft till remål främjandet och upprätthållandet af allmän och skild säkerhet, densamma likväl genom sin brottssa handling i högsta måtto kränkt och satt i våda, mt såmedelst med berådt mod och stadgadt uppsåt rsatt sig i samma ställning och blottställt sig för ehanda laga påföljd som rånaren, pröfvar jag för min 1, med stöd af 8 Kap. 2 8 i Kongl. Krigsartiklarod. 31 Mars 41798, att stadssoldaten Andersson, m å öppen gata genom slikt våld afhändt skjutsgosN Andersson hans påhafde penningar, hvilka dock