Aftonbladet – 23 juni 1843, sida 3

och satte lorgnetten till ögat, förlåt miz, är det ej major Ankarklo, det der herrskapet. JO0, ganska riktigt, major Ankarklon, svarade kapten, å propos, han har förlofvat sin dotter med en kamrat, med löjtnant Antonsson. En instruerad officer, har tagit Mariebergsexamen och blir regementsqvartermästare så snart gubben Tyghuser afgår; å propos, jag påminner mig en liten historia, ha, ha, ha, en mycket rolig historia! Förlåt, fru kommerserådinna, jag måste helsa på Antonsson., Goddag hedersbror, mjuka tjenare herr major, ödmjukaste tjenare mina damer! Vi få a propos en njutningsrik qväll i afton. Ja, det är derföre vi kommit hit, sade majoren. Jag älskar konsten, å propos, jag var bekant med kapellmästaren Westerdab! i tiden, det var en karl att spela fiol — förlåt, är det din ämabla fästmö, — ödmjuka tjenare, bästa fröken, gratulerar, min bästa Antonsson, är lycklig han, behöfver ingen lyckönskan. Jag påminner mig en iten historia, å propos, konserten börjar ej så snart och — ja, hur var det nu igen, jo det var om Westerdahl, han var son till en mjölnare, men naturen bröt sig sin egen väg, han gjorde en fiol af en träsko — eller kanske herrskapet hört det der förut. Imedlertid är det märkvärdigt, ha, ba, ha, mycket mMärkvärdigt.v Så ortfor kapten Wassbuk, beständigt ombytande amtalsämne och personer att tala med, han gick mkring som en kunglig rentmästare vid en kröing och strödde ut sitt snilles skådepenningar Bland folket, alla af samma vigt och värde och la med samma pregel.