Aftonbladet – 23 juni 1843, sida 2

måste användas, hvilket är händelsen åtminstone ned den s. k. hållskjutsen. Det är i allmänhet ;rkändt och vitsordadt, att den af Ständerne föreslagna öfvergång till entreprenad dels var beväknad på afbjelpandet af de flesta nyssnämnde slägenheter, dels syftade att etablera ett bättre rättsförhållande än hittills, derigenom att ingen borde eller kunde tvingas till skjutsningsbestyrets öfvertagande, eller att afstå derifrån, i fall att 10kala och andra förhållanden kunde göra det förmånligt att bibehålla. Ändamålet af en nära ny ndustriell rörelses uppkomst i bredd med en önskvärd emancipation undan ett mångårigt tvångsläggande, jemte en någorlunda fullständig ersättning för den materiella uppoffringen, äfvensom den inre och snabbare kommunikationens betrygsande, ökade förslagets förtjenster; men att det indock skulle falla, det har utgången bevisat. Beträffande åter lagliga tillkomsten af skjutsskyldigheten för ägare och innehafvare af skatteoch frälsehemman samt stadsjord, så bör det väl för få vara någon egentlig hemlighet, att, vid vår nu gällande lags antagande, detta stadgande blef senomdrifvet, alldeles i enlighet med det om jagträtten, neml. att Ständerne derom icke kunde förenas, hvadan det dels blef beledsagadt af protester, dels afgjordt efteråt genom Regeringens sjelfmyndighet. Besinnar man vidare, dels undantagen till förmån för vissa jordnaturer, dels allmogens nedtryckta och till ett kraftigt motstånd då för tiden oförmögna ställning, dels äfven att allmänna lagens föreskrift i Byggningabalkens 28 Kap. 3 , att häradsrätt skall om saken undersöka, och der så tarfvas, skjutslägga, likväl med landshöfdingens gillande, nu blifvit eluderad derhän att landshöfdingarne äro de, hvilka hufvudsakligen om skjutsindelningen förordna, så lärer det ljusligen inses, att allmogens lagliga rätt härvid blifvit vanvårdad, samt lagstiftarens mening förvrängd till den grad, att lagligheten af det hela ur giltiga skäl kan sättas i fråga. Till styrka för denna åsigt kan åberopas sistlidne riksdags allmänna besvärsoch ekonomiutskotts utredning af ämnet, uti dess betänkande JM 26. Der förekommer pag. 7 följande upplysning härom: Häraf visar det sig uppenbart, att skjutsningsbesväret, såsom ett vid jordbruket fästadt åliggande, har sitt första upphof i godtycket och den starkares maktutöfning emot den svagare. Det lärer dock icke vara underkastadt något tvifvel, att, under den mångåriga tidföljd, som detta åliggande fortfarit, det varit fördraget och bibehållet, till följd af den erkända nödvändigheten af denna utväg för kommunikationer inom landet, som icke genom andra medel kunnat åstadkommas. Härigenom har det äfven öfvergålt till en erkänd skyldighet; men å andra sidan har man också, i den mån tidsförhållandena framkallat mera grannlagenhet i vården om hvars och ens rält, visat sig allt mera sorgfällig att åt den skjutsande bereda ersättning för hans besvär och freda honom Ifrån godtycklig behandling, men utan alt sätta i Ifråga skjutsningsskyldighetens upphörande. Man har med rätta betraktat skjutsningsanstalIten såsom en statsangelägenhet, och jordbruket Ihar måst öfvertaga den, emedan den icke annorlunda kunnat ombesörjas, och i så måtto är skjutsI ningsbesväret jemförligt med andra hemmanslonera, då det, lika med dem, utgör ett bidrag till statens behof. Det har likväl icke tagits i I beräkning vid hemmanens allmänna skattläggning loch under all den tid, då det utgjort föremål fär lagstiftning, synes man aldrig hafva åsyftat latt det borde vara förenadt med någon egentlig uppoffring, eller utgöra någon servitut åt jorden, I då man förutsatt, att legan borde utgöra ersättIning för besväret, och att således sjelfva kostnaIden alltid skulle drabba dem, som begagnade Iskjutsen. Det skiljer sig också väsendtligen från landra onera. Då dessa äro till beloppet någorllunda oföränderligt bestämda och afmätta efter allmänna grunder, som åtmustone efter förhållanfldet den tid, då de bestämdes, ansågos rättvisa Toch ledande till en jemn fördelning, så är dereI mot skjutsningsbesväret helt och hållet WUllfälligt, Ihar alla tider varit och måste vara det, såsom I beroende af det för olika tider och orter skiljaktiga behofvet. Derföre kan det icke, såsom grundskatten, tagas i egentlig beräkning vid afgörande af ett hemmans värde vid köp och salu, och Utskottet kan på denna grund icke dela den meningen, alt skjutsningsskyldighetens upphörande skulle obehörigen leda till fördel för növarande innehafvare af skjutsningsskyldige hemman på andras bekostnad, såvida icke andra hemmans besvär derigenom ökas. Om de trafikerande derigenom få vidkännas en ökad kostnad, sker detta i full enlighet med hittills följda grundsatser, ty enligt dessa har man, på sätt Utskottet redan anfört, -lväl ansett jordbruket böra ansvara för skjutsslanstaltens tillvägabringande, men alltid med derom mrs TEESE ENSE SENT STENS EE FESTER TEE Mt Ek Yt To 4 TT EF SM mv