Aftonbladet – 23 juni 1843, sida 2

målning, föreställande Rättvisan, emedan salen, innan rådhuset uppbyggdes, hyrdes till rådhusrättens sessionsrum. Den stackars Rättvisan leker blindbock, som vanligt, och bär sitt svärd i venstra och sina snedt vägande vågskålar i den högra handen: något, som målaren ej kommit att tänka på, aldraminst huru mycken satir det ligger i denna bild af en blind rättvisa, som tillika är vensterhändt. Sedan häradshöfdingen Quickelqvist, värdinnans son och stadens förnämsta fiol, tillika med notarien Groblad, som var den störste fagott i hela Skråköping, för att tala konstmässigt, hela veckan sprungit ut och in i alla hus för att anskaffa nödiga requisita för konserten, hvarom notarien Groblad redan på förhand skrifvit en konstkritik, som efter konsertens slut skulle införas i Skråköpingsposten, kom ändtligen den stora dagen och vagn efter vagn rullade in genom stadens begge tullar, medförande tontörstande själar från det omkringliggande landet. Kommerserådinnan Knööl satt hela förmiddagen vid reflexionsspegeln i Knööiska gården vid Storgatan och gjorde sina anmärkningar öfver de ankommande. Bland dessa var äfven Major Ankarklo med fru och dotter från Björkvik, med sin måg in petto löjtnant Antonson och mamsell Åkerlind. Ändtligen slog klockan sex och folket samlade sig till konserten. Utanför huset på torget stod packet i en läl massa och gapade på de granna damerna och de putsade herrarne, som i ödmjuk ställning följde sina herrskarinnor. Deruppe i salen satt redan kommerserådinnan Knööl på främsta radens stolar; hon var alltid tidigast för att få den förnämsta platsen. Hon gjorde en kuriös figur med sin hvita hatt med de svajande plymerna och sitt rödfrasiga ansigte. Nära bakom henne satt mamsell Gallsten, en gulblek person med hvassa blickar och en mängd frågtecken i ansigtet. Hon hade till syssla att hjelpa fru Knööl att reflektera. Bredvid frun åter satt kammarz