po att ni har både mor och dotter på er sida, jaz säger väl just icke egentligen ja, men jag skail tänka på saken; sitt ner, löjtnant. Har ni mycket skuld ? Ja, omkring tusen Riksdaler, det är mycket för mig. Spelar ni?, Ja, ibland i sällskap.y Dricker ni gerna? — Ja, i ett godt lag, men jag har ej varit full det jag mins. Ni är mig en rolig patron, här sitter ni och talar om sådant der, liksom jag vore en af edra stallbröder och icke en, som ni ämnade till svärfar. Ja, hr major, jag är uppriktig — jag ville ej bedraga er, jag bekänner mina fel, de äro många; men jag älskar Adelaide, jag älskar er, hr major, icke derföre att ni är Adelaides far, ty så romantisk är jag icke, och ej heller derföre att ni är rik, ty så egennyttig är jag icke — utan helt enkelt, emedan jag tyckt mig finna att ni är en hederlig, en god menniska; en sådan, som jag med Guds hjelp skall blifva med tiden.n Odmjuka tjenare, ni är rätt upprigtig, sade majoren. Jag vet att ni håller af mig, det vet jag, herr Major, att ni vill mig väl, att ni icke har hjerta bröstet att skjuta mig ifrån er. Jag gick derre temligen trankil till er och tänkte att vi kulle tala som ett par karlar, öppet och utan rus, det hafva vi också gjort, Nåh, hr major, äger ni ja?, Jag skall betänka mig,, sade majoren, psitt! Ivar här inne, medan jag går in till frumtimren ch talar förnuft med dem.,