Aftonbladet – 22 juni 1843, sida 3

DEN NYASTE SKAPELSEHISTORIEN. JG Z Forts. fr. Måndagsbl.) Bland alla ämnen, som vi känna, intager kiseln största rymden af jordens fasta massa, och näst henne stå i detta hänseende leran och kalken. Så vidt vår planets sammansättning är Oss bekant, öfverväga dessa fasta ämnen alla andra många gånger. Men allt hvad som icke är kisel och kalk kunde ju härröra från ännu oupptäckta, mindre talrika och afvelsamma slägten i den mikroskopiska djurverlden, hvilkas fasta skal vore bildadt af andra, mindre allmänna mineralier, såsom af de öfriga jordarterna, af metalloider och metaller, hvilkas kemiska frändskap långt för detta är upptäckt. Huru länge har man väl vetat, att det ges med kisel bepansrade infusorier, som bilda hela kiseljordlager? Hvarföre skulle det ej kunna finnas eiler hafva funnits mikroskopiska djur, som, bepansrade med baryteller strontianjord, föra samma lif ännu mer i smått? Hvem kan säga om man icke förr eller sednare upptäcker giftiga infusorier, beväpnade med arsenikmetall, eller högst förnäma, med rustningar af blankt guld? Om man blot hade sådana guldkräk att tillgå? Judar och finansdepartementer skulle snart finna utväg att hålla dem i dammar och låta dem afla af sig. Men många slägten, och kanske just de, som frambragte ädla och nyttiga metaller, kunna långt för detta vara utdöda; och så ligger kanske bakom den fornåldriga föreställningen om de genom olika metaller representerade olika verldsåldrarne en djup naturåskådning, som man nu först kan besvärja fram ur de gamlas myther. De mikroskopiska dvergtroll, som hade silfver och guld växt på kroppen, äro långt för detta borta från skådeplatsen; men deras aflagda rustningar hafva fastvuxit-i jordskorpan, här i otaliga grand och korn, dem vår girighet mödosamt släpar tillhopa, der utan tvifvel i djupt begrafna hela rustkamrar, dem blott instinkten i sagodiktarnes fantasi framtrollar för oss ibland., Med förutsättning af gynnande yttre omständigheter kan ett kiseldjur inom 4 dygn föröka sig till en massa organer, som innehålla omkring 2 kubitfot polerskiffer. Hvad man vanligen vid. reologiska spekulationer tagit till hjelp i rikt och ch alldeles obegränsadt mått, detär tidsutrymme; nen här visar det sig att man alldeles icke har vehof af några gränslösa perioder, för att förklara le gigantiska företeelserna i materiell produktion. vär alla vilkor samverka, kunna de mest förvåande massor danas på organisk väg, inom ganska ort tid, liksom af intet. Man fulifölje blott den yssnämda proportionsräkningen, och man skall Sr TREXEXLRRIKXELJNILLJV ÅK LV CHE 2 ET SMHI