Aftonbladet – 21 juni 1843, sida 3

eJduktivitetens oscificerande tendens, uppkommer jgenom bildningsriktningens afbrott eller vinkel mo Iden longitudinala riktningen. Äfven måste andr: gradens utskott, eller de, som utskjuta från ett ut. skott, såsom de yttre sinnesorganerna hos hufvudet ehuru af en finare och konstrikare eller mera diffeIrenserad bildning, dock anses ofullkomligare, än deras Ifundamrentalorgan, i följd af deras omfångs relativt fö: Istora reducering, eller ungefär af samma skäl, som InIsekterna måste anses ofullkomligare relativt till foglarne. Då utskottena, såsom nyss nämndes, äro produkter a! I båda polernas samverkan, och, i följe deraf, framställa Thela kroppen i sammandrag, eller äro kroppen i smått, så måste hos dem kroppens alla polsättningar finnas; Idock äro dessa hos de omedelbara utskotten mera I komplicerade, men deremot hos dessas utskott, eller Ihos utskottena af andra ordningen, till den grad difIferenserade, att hvarje polsättning bildar liksom ctt serskildt utskott. Så måste de från hufvudet utskjutande yttre sinnesorganerna, äfvensom de från extremiteterna utskjutande fingrar och tår, betraktas hvar för sig endast såsom ett utskott. Hos Hufvudets utskott äro Munnen och Näsan de longitudinala eller fundamentala polsättningarna: Munnen den nedra eller assimilativa polens representant, således motsvarande Buken inom kroppen, Näsan den öfras eller redukftivas, motsvarande Bröstet. Munnens motsvarighet och polariska analogi med Buken visar sig genom den mekaniska förarbetningen och genomsläppningen af de, i digestionsprocessen ingående matämnena, och vidare genom smakfunktionen, som väl måste vara i viss grad analog med den nedra polfunktionen, digestionen, då båda funktionerna kemiskt åverkas genom samma liqvida, eller i liqvid form upplösbara ämnen; Munnens kavitet är också blott en enda, på samma sätt, som tarmkanalens, och analogien mellan musklerna hos läpparna och orificium ani samt labia pudenda hos tarmpolens utskott, genitalierna, har länge varit erkänd. Näsans motsvarighet och polariska analogi med Bröstet visar sig genom dess mekaniska funktion såsom genomgång för den i respirationsprocessen ingripande luften, och vidare genom luktfunktionen, som väl måste vara analog med den öfra polfunktionen, respirationen, då luftämnen inflyta på båda funktionerna genom sin kemiska inverkan; näsgångarna äro också dubbla såsom de egentliga respirationsorganerna, och näsans musslor, med. den dem beklädande slemhinnan, svara onekligen mot bröstets respirationsorganer. Munnens utskott äro Öronen, näsans Ögonen. Om dessa utskott äro närmare att anse såsom transversala eller longitudinala, är för denna afhandling af föga vigt, då de i alla fall äro ett uttryck af bådas natur: för deras transversala natur talar hvardera utskottets så distinkt serskilda dupplicitet, att de icke såsom de longitudinala äro förenade i samma kavitet, utan ega sina serskilda venstra och högra kaviteter, samt deras läge vid hvardera ändarna af käkbenen och tinningbågarna, hvilka polariskt motsvara de nedra och öfra extremiteterna, och icke midt emellan dem, såsom de longitudinalas typ fordrar. För deras longitudina!a natur talar deras organers öfyervägande likhet med genitalierna: ögats yttre visar mycken likhet med glans penis och dess preputium, dess inre med de qvinliga genitalierna; så äfven örats rörgångar och ben med både de qvinliga och manliga genitalierna; samt deras läge, icke i analogi med fötterna och händerna vid de nedra, utan vid de öfra ändarna af käkoch tinningbågsbenen: underkäksbenets ledgång vid örat motsvaar nemligen de nedra extremiteternas öfversta ledsång, och kindbenet (os zygomaticum) vid tinningvågens ända motsvarar skulderbladet. Vi finna häraf tt öronen och ögonen väl äro en komplikation af våde de tranversa:a och longitudinala utskottena, men tt de dock, med bänsigt till organbildningen, öfverägande tillhöra de sednare; deras större likhet med let nedra längdutskottet, än med det öfra, förklaras f deras assimilativa förhållande till hjernan; och såunda motsvara öronen Sexualsystemet, och ögonen Iufvudet, på samma sätt som munnen och näsan mot! varade buken och bröstet; och de organer, som till jen fysiska polkonstruktionen motsvara hyarandra, nåste äfven göra det i aseende på deras neryers sentiva funktioner. För begripandet af det följande orde ej något mera behöfva anföras om kroppens olkonstruktion, och vid de nerver m. m., som om-! alas, är deras läge angifvet; dock kunna viiafseende å Ganglierna nämna, att de äro Neryvknutar, omgifna r f en rödaktig, med blodkärl genomdragen hinna, till vilka vanligen flera nervgrenar gå, som medelst sina brer förena sig med hvarandra, och sedan utskicka ndra nerver, hvilka tillsammanstagne vanligen äro ockare än de ingående. Ganglion coeliacum är en lor neryknut, celler en förening af flera smärre, som gger bakför magventrikeln på den opara Arteria oeliaca, en arter, som är bestämd för alla de egentga magorganerna. Slutligen bör anmärkas, att då i tala om den assimilativa eller reduktiva polen, så ej vår mening att polen för sig ensam, eller med en andras uteslutande, konstituerar den organ eller inktion, hvarom fråga är, utan blott att han deri går med cn viss ö:vervigt eller förherrskande i förillande till den andra polen; hvilket är klart af det bsolutas begrepp, enligt hvilket, såsom också förut nämndt, dess båda tendenser, eller de båda verkgheten konstituerande polerna måste, ehuru med retiv öfvervigt till hvarandra, ingå i hvartenda fenoen, det må till rum och tid vara hur afskildt eller ingskuret som helst. nea RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Ett besynnerligt bedrägeri hvari många per1 5 d ner varit mer och mindre delaktise har i dacca da I