Aftonbladet – 20 juni 1843, sida 2

likament, hvilket tyvärr ofta nog tycks vara fal-l et med de komponister, hvilka från Frankrike l! och Tyskland skicka oss så kallad instruktiv kla-l vermusik, hvartill äfven den olägenheten kom-l mer, att skickligare tonsättare af en starkare af-l sättning ofta förledas till att lemna fabriksvaror after beställningar, hvilka stundom till och medl bestämma takternas antal, o. s. v.; imedlertid stode ett sådant ofog svårligen att befara hos oss, då hvarken befolkningen eller dess konstfallenhet ir nog stor, att fresta våra tonsättare till sådant förfarande, och hvad den förra omständigheten vidkommer, så lida vi ej en så total brist på dugliga författare, att detta fält af konsten behöfde stå ouppodladt, blott de ej återhöllos af den nedslående öfvertygelsen, att deras produkter skulle få stå tillbaka för utlandets, vare dessa än så underlägsna. — Deremot hafva åtskilliga arbeten i den egentligen grammatikaliska delen af klaverspelningskonsten tid efter annan hos oss blifvit synliga, ehuru de flesta af dessa dels äro öfversättningar, dels kompilationer; sjelfständiga teorier äro mera sällsynta. Härvid kan man anmärka den besynnerliga omständighet, att ofta de sämre klaverskolorna framför de bättre kommit i bruk, och som dessa förstnämnde synnerligen voro klena i afseende på elementaröfningarne, hvilka äro af så mycken vigt, då de skola bilda grundvalen till all framtida konstfärdighet, så har ofta det missödet timat, att unga dilettanter efter flerårigt arbete åter måst börja på nytt, för att rätta de grundfel, som vållats af den fördom, att det i början ej kommer så noga med lärare och läroböcker, blott de erhållas mot låga vilkor. ) Man bar på sednare tider således varit betänkt på att införa förbättrade elementarstudier, tillgänglige till måttligt pris; då imedlertid en någorlunda fullständig samling af sådane betydligen skulle fördyra en klaverskola, så har man, efter utlandets föredöme, utgifvit dem särskildt. Närvarande arbete är ett försök i denna väg, och är i vissa afseenden ej oförtjent af uppmärksamhet. Förf. har i synnerhet vinnlagt sig om rikhaltighet, och man måste erkänna den flit, han i detta afseende ådagalagt. Den mängd af öfningsexempel, som här finnas, skall måhända synas mången alltför stor; sådant är imedlertid ej förhållandet: då tvenne individer lika litet i musikaliskt, som i andra hänseenden äro fullkomligen lika organiserade, så följer häraf, att äfven gången af deras musikaliska bildning ej blir densamma; de olika svagare sidorne hos hvarje elev måste läraren genom passande öfningar söka rätta och stärka; till följe häraf behöfver han en större mångfald af sådane, för att, såsom i ett lexikon kunna finna de för hvarje fall erforderlige. En annan fråga blir deremot: om förf. behandlat sitt ämne lika fullständigt i alla dess gradationer? och om han härvid gått strängt progressivt till väga? — vi vilja något närmare undersöka detta. De öfningar, hvarmed arbetet börjas (från JM 4 till JE 23), äro ganska nyttiga, och bidraga i väsendtlig mån till att bilda handen, och göra fingrarne oberoende af hvarandra, men här äro de ej på sitt ställe, såvida förf:s mening är, att den här iakttagna ordningen skall följas vid undervisningen: dessa femstämmiga exercitier för hvarje hand äro ögonskenligen för svåra att börja undervisningen med. Rätteligen hade förf. bort börja med JP 26, ehuru det äfven här kunde varit nyttigt att förut använda något lättare öfningar, först i omfång af en sekund, sedan af en terz, derpå af en qvart och slutligen af en qvint, med afseende på de begynnare, hvilkas organer äro mindre medgörliga. — Emellan JM 29 och 530 hade några förberedande öfningar varit nödiga. — De följande öfningarne äro goda och ändamålsenliga; jemväl förekomma tjenliga exercitier i motrörelsen, hvilken vi i andra läroböcker mera sällan sett använda för stillaliggande hand. — Vid kromatiska skalan har förf. endast angifvit en ap) Det är otroligt, till hvilken grad elementarundervisningen i pianospelning på sednare tider vårdslösas hos oss. Ref. måste erkänna, att han bland 40—12 elever, som stundom njutit flerårig undervisning, ofta ej funnit mera än en eller två, som ens kunnat hålla handen rätt, eller förmått jemnt och ledigt spela en skala af 8 toner — för att ej tala om bristen på föredrag — men icke destomindre spela de ganska svåra saker, hvilka man har svårt att igenkänna i deras nya form. Orsakerna till detta missförhållande äro lätta att finna: dels ofvannämnde skadliga fördom, att elementarundervisningen ej behöfver så sorgfällig vård; dels det fabrik. mässiga lärosätt, hvilket på de sednare 40 ären vunnit så mycket insteg; att denna metod lemnar konstsinnet outveckladt, smaken obildad, och derjemte ej gör afseende på elevernas olika individualiteter, fallen af sig sjelf: man har ännu ej lyckats uppfinna någon machin, som mäktar uträtta något i dett: fall; dock borde man åtminstone kunna vänta sig färdiga automater, men äfven sådane har denncö lärometod sällan eller aldrig lyckats dana. kån jag aldrig låta bli att tänka på dig och din