Aftonbladet – 19 juni 1843, sida 3

som redan för flera år sedan stadgat sig hos de för. nämsta geologer och som sednast med mycken skarpsinnighet uti du Fresnoys och Beaumonts förklaringar till Frankvikes geognostiska karta, icke obetydlig bekräftad. I enlighet med denna åsigt måste all Sverges och Finlands gneis förutsätta en forntida silurisk bildning öfver hela norra Europa: ty der den oförändrad i dessa trakter förekommer, hörer den till transitionsbildningens äldsta lager. Med finska viken upphör verkan af denna väldiga metamorfism och synes ej vidare i Ryssland. Hvarje karta öfver de nordiska länderna visar tydligt, att finska viken är en fortsättning, såväl till riktning som bredd, af den hafsbugt, som intränger mellan Norge och Jutland; och äfven i denna riktning och till denna bredd genomskäres Sverge af en fördjupning, hvari en lång rad af sjöar ligga efter hvarandra, — en fördjupning, som gjort det möjligt, att genom fasta landet, föra stora fartyg från Nordsjön till Stockholm, utan att nalkas Östersjön. Och blott i denna fördjupning visade sig oförändrade transitionslager (upp mot Motalaströmmen och Westgöthaslätterna), hvilka innesluta samma organiska ö verlefvor, som vid Petersburg och Reval samt derföre uppenbarligen tillhöra samma siluriska ordning. Det är icke omöj!igt, att de märkvärdiga Westgötabergen, Billingen med sina fortsättningar Kinne.ulle, Hille och Hunneberg, en gång gifva oss förklaring, hvarföre just dessa hafsvikar sätta en gräns för granitens inverkan och för skifferns gneismetamorfism. Dessa berg, hvilka uppstiga likt fästningar öfver slätten, äro de enda, som på sina brenta slultningar bestå af oförändrade petrifikatrika lager af transitionsformationen. Ej långt ifrån dem, på slätten vid foten, återfinner man ej mer dessa lager. Hvardera berget betäckes dessutom af en, stundom ganska mäktig massa af en sannolikt augitisk bergart, svart, kornig och likt Staffas och Hebridernas basalt. Då nu observationer i Tyskland och Skottland tillräckligt bevisat, att sådana augitiska bergarter upptränga inifrån i form a! stockar och gångar, samt utbreda sig på ytan af de genombrutna lagren, så kan det icke betviflas, att alla Westgöthabergen i sitt inre omsluta en basaltisk cylinder, stock eller gång, hvilken sammanbinder det fra lagret med en sig djupt under graniten utbre-: dande basaltisk eller augistisk massa. Billingen lik-: nar i detta afseende fullkomligt Meisner i Hessen, i; hvilken många, från den yttre omkretsen mot midten drifna stockar påträffat den fnre basaltiska kärnan. i Gneisen omger såsom en framstigande vall öfverallt dessa berg, men närmar sig dem ingenstädes omedelsart, och man måste i sjelfva verket mycket be-! tvifla, att i hela Skaraborgs län en enda punkt kan. uppgivas, der gneis eller granit bildar underlag för! de till berg uppstigande transitionslagren. Det är säledes den stora, i ået inre fördolda basal-! tiska massan, som skyddat de genombrutna siluriska lagren samt uniandragit dem granitens (och de! densamma vid uppstigningen åtföljande ämnenas) metamorfoserunde inverkan. På något afstånd, en mil; från Dunneberg vid Flo kyrka, slutar den basaltiskal bergarten och graniten kan åter uppstiga till ytan:; åtminstone i Småland, ända till Skåne; men icke änyol i Estland eller Lifland. Med en viss öfverraskning återfinner man äfven i Schweitz granitens polerade skålformer. Man skulle icke väntat sig dylikt i en så sönderbråkad, till så djerfva former och spetsar uppstigande bergskedja. Också har man icke sett dem uppe på topparna, men deremot utmärkt vackra och vidsträckta vere i dalarna. Hit hör den bekanta töllenplatte på Grimsel, som i Agassiz verk blifvit afbildad till förklaring af en genom gletsch r åstadkommen polering. Saussure deremot (II s. 459) såg här lager öfver hvarandra, convixes, posees on Fotraite les unes sur les autres, comme! Vimmenses gradins, och denna åsigt synes bekräftad hela Grimselnpasset uppföre. Vid den träbryg-! oa, som leder öfver Hanteck från venstra till högra Aarsidan, ser man polerade lager dölja sig under anfra öfverliggande, som framsticka med en likadan poering. Vackra skålformiga nvalf öfver hvarandra vi-l a sig åter på Grimseldalens Sicdelbornabhang och i, Trimselpasset sjelft. Saussure skulle svårligen i dei rochers moutonnesp, som bildas af dessa skälformer, ipptäckt en polering genom gletscher; företeelsen tyces i sjelfva verket förutsätta och bevisa en mycket nera omfattande, större och allmännare orsak, än glet-! chernas verkningar kunna vara. i TSE ES — od