Aftonbladet – 19 juni 1843, sida 3

och oskuld strålande ur de klara ögonen, och hel san blommande på kinden. Det är din mors nya vän, yttrade frun, pe kande på Lotta, hon skall äfven blifva din. Flickan sprang fram till Lotta, fattade begge hen nes händer och skakade dem bjertligt, under de hon sade: ack hvad det skall bli roligt för os bergel Det var nästan omöjligt för den ny: suvernanten att ej omfamna det älskvärda bar net, som så ögonbliekligt blef en af hennes be kanta. ,Tyst, det ruilar på gården, nu kommer pappa, yttrade majorskan och ringde på pigan, som fick befallning att bedja majoren komma upp till frur för att träffa den nya sällskapsvänneny, så uttryckte sig frun. Några Ögonblick derefter inträdde major Ånkarklo. Det var en man af omkring fyratio års uder. Hela hans yttre tillkännagaf helsa och ett lyckligt lynne, och ännu kunde man, oaktadt hans välmående, snart sagdt fullmånsaktiga ansigte, se, att ban i sin ungdom varit en ganska vacker karl. Blå ögon, som hade ett eget uttryck af jovialisk städje, frisk färg, små händer, runda läppar och ockigt hår, bildade tillsammans ett utseende, som sjorde majoren hvad rnan kallar treflig, Majoren vugade sig ledigt och otvunget för guvernanten, och kyste sin fru på pannan. Hur är det med dig, stackars Julie?, frågade ban och fästade en godmodig om ej just öm blick på sin hustru. Jag lyckönskar dig att hafva fått till dig en vän, som kan lätta din enslighet. God afton Adelaide,, fortfor han och tog flickan pi knät, du är nu en tung lunsav min lilla unge. Flickan smekte och kysste honom, och nu sår