Aftonbladet – 15 juni 1843, sida 2

äfven för kavalleriet, och det är detta; fom bör önskas af alla. Det enda rättvisa och billiga, som kan numera ifrågasättas, är: att rusthållare, vid krigets början, må få låta afmönstra ryttare och häst med full utrustning och utredning till staten; att statsverket sedan underhåller och kompletterar så väl manskap som hästar och effekter, samt att kronan är skyldig, att, efter freden, återställa allt ifullgodt stånd, endast med iakttagande af, att, derest nummerkarl stupat, rusthållet åligger att ny karl inom 3 månader anskaffa. Fördelen af en sådan anordning inses lätt, då derigenom dels tillsyn och bushållning, under det högre krigsbefälets ögon, blef strängare, dels i fiendtligt land staten lindrades genom krigskontributioner, 0. S. VOch då genom en klok organisation af vapenöfningen för beväringen, samt nedsättning af manskapet vid kavalleriet under fred, beväringsynglingar kunde få tillgång att öfvas till bäst, hade staten Jätt, att dymedelst rekrytera kavalleriet i krigstid. Som likväl fråga nu icke lärer vara, att få afgifva någon kontraproposition, utan blott att utlåta sig öfver de föreslagna alternativa förslagen: får jag vördsamt tillstyrka afslag till desamma. För de rusthållare, af hvilka jag har uppdrag, måste jag protestera emot all annan åtgärd, än en sådan, hvartill jag nu haft äran antyda hufvudgrunderne, Stockholm den 7 Juni 4843. Joh. Olsson.