Aftonbladet – 15 juni 1843, sida 2

har ännu aldrig i ensamhet handlat annorlunda ä inför menniskor. Således, intet derom, herr baron; hon lade vigt vid detta herr baron, för att tyd ligen tillkännagifva, att det skulle heta så. Nå väl, mamsell då, vill ni höra det jag vil säga er? frågade baronen nästan vresigt, då har mötte så många hinder i vägen. Ja, mycket gerna, svarade flickan glädtigt emedan hennes romantiska känsla svalnat betyd ligt under baronens jagande efter effekt; hon tänkt: väl ej egentligen så, men det var något inon henne, som likväl sade henne, att baronen höl på med en utanlexa, och bjertat lär sig inga så dane; vänskapen och kärleken äro de sämsta lex läsare i verlden. Jag måste talan, återtog baronen, som redar såg den hvita gaflen af slottet framskymta mellar träden och således måste skynda; jag skall tala flicka! outsägligt ljufva flicka, jag tillber dig! — jag har sagt det, mamsell, tillade han med blyg säm röst, döm mig nu. ;Herr baron,, svarade Lotta allvarsamt oci stannade, jag hade väntat att ni skulle bära akt ning för er olycklige väns syster, för en stackar flicka, som har ingen i verlden utom en gamma fattig mor, som har intet stöd, ingen vän, uton honom som bor deruppe. Jag bade väntatp, åter tog hon och hemtade djupt efter andan, att n skulle bära aktning för mig, men herr baron, — men — Ni tror mig ej? sade baronen i en nästan lik: högtidlig ton; nå så vet: äfven jag är en främ ling i verlden, som ej eger hvarken förmögenhe eller makt utan blott en gråhårig far, som älska mig, en far, som snart faller undan och då ja