Aftonbladet – 13 juni 1843, sida 2

Igrisen, som fastnat i gärdsgården, och. får be tala åkerskadan för de öfriga, som lyckligen und sluppit. Genom utslag af d. 2 Aug. förl. år har nemligen kam. marrätten dömt Öbom, att jemte ersättandet af det såsom hans balans fastställda belopp, ansvara enlig 45 kap. 2 missgerningsbalken, sådan denna 8 lydei i Kongl. förordningen den 29 November 418923, til följd hvaraf han ansetts böra mista sin kronofogde. tjenst, förklaras ovärdig att i Rikets tjenst vidare nytt. jas och att dessutom straffas med 44 års fängelse å Christianstads fästning. Öbom uttrycker i besvärs: skriften sin förhoppning, att något annat ansvar är ersättningsskyldigheten icke skulle kunna träffa ho. nom, så framt det blifvit i Högsta Domstolen utredt huru balansen tillkommit. De skäl, hvarpå han grun. dar denna förhoppning, äro, hvad beträffar det honom i egenskap af kronofogde till last förda belopp 13,095 Rdr 41 sk. banko, att, ehuru han lika litet nu, som hos Konungens befallningshafvande och kammarrätten vill eller ämnar bestrida, att denna summa må utgöra en resterande leverering från hans fögderi, så utvisar dock hans sednast afgifna summariska redogörelse — den för är 4836 — för samma. års uppbörd och föregående årens restantier i fögderiet, hvilken, me: undantag af levereringen, var i allo både oklandrad och oklanderlig, att den bristande: levereringen då endast utgjorde omkring 7,200 Rdr att ej mindre denna summa, än den, som numera blifvit förd honom till last, ingalunda utgjorde ena balans, som blifvit af Öbom åsamkad, emedan han, honom sjelf veterligen. aldrig förstört eller för enskild räkning användt någon riksdaler af kronans upphörd, notan att kela skuliregistret varit en cfterbörd af den för många år sedan tillkomna så kallade Grönvalsta balansen i samma fögderi, hvilken haft lika olyckliga verkningar för hans företrädare, ehuru dessa alla, vid branten af sitt fall, blifvit af den dåvarand lä sstyrelsens åtgärder frälsade från den undergång, som det blef Oboms lott att få vidkännas: att den unpbördsbrist, för hvilken han nu är tilltalad, och hvilken han är dömd att återgälda, redan blifvit a! honom rlagd förskottsvis, när han (mottog tjensten, på det sätt att han efter dåvarande länsstyrelses föreläggande, dels såsom ackord för tjensten. inbetalt 6009 Rdr Bkooch dels tvärtemot lag, under den längre tid han än såsom tillförordnad och än såsom ordinarie förestod kronoogdetjensten, till följd häraf icke ens hade så stor inkomst af lönen, som förslog till lösen för k nstilb ria!et på tjensten: att den nyssnämnda ackordsersättningen och förlasten af lagliga löneinkomster, om -ej helt och hållet. likväl i det närmaste motsvarar det belopp, som na blifvit honom till betalning ådömdt. men icke ohetydligt öfverstiger det, som utgjorde hans bristande I1everering i ofvannämndasumma iska räkning : hvaraf han drager den slutföljd, att den honom nu ådömda betalningsskyldighet, om den skulle fullgöras, Bleve ur han: hand en betalning för anta gång n till samma ändamål, hvaraf kan anses uppenbart, att den honom till last förda uppbördsbristen feke kan kallas Hans propriebalans och än mindre anses tillkommen genom tillgrepp. Om, säger Kan, jag på förhand Kunnat ana ett sådant sakernas tillstånd inom fögderiet, skulle jag aldrig låtit inleda mig dertill, att lemna de lugna tjenstebefattningar, jag i Uddevalla stad innehade-och a! hvilka jag egde min ritliga bergning, för att utbyta denna lyckliga genom ett 26:årigt träget arbete heredda ställning mot äfventyret af min återstående le. nads hela välfärd och bestånd —; ech har jag allt derföre red skäl kunnat: påräkna och jemnvät med visshet haft ätt förvänta; att samma: förmåner, som eredts alla mina företrädare sedan Grönvalls tid, skulle i nödens stund oafkotadt komma mig till godo. deres den änsstyresman, hvilken inledde mig i kronofog. detjenstensemotiagande, då ännu tefval. Nu der. emot har, i följd al ödets. besynnerliga skickelse oc lagarnes bokstafliga tilämnpning, inträffat, att jag, som aldrig åsamkat mig någon balans, men olyckfigtv råkat mottaga en tjenst; hrilken i dcenmier åtföljt: af en större kassabri slutligen blifvit den, på hvil: ken all skuld kastats, åedav rälta gerni gsmann ? och hans: efterträd :1e tid efter annan, genom frår länsstyrelsens sida vidtngne välmenta, om ej lagli gen tillätna målt och steg, lyckligen undsluppit. Öbomanser detta mål, i aseende på behandfingen vara det enda, som enligt svensk ag kan ifrågakom ma, der utredandet i första instansen tillhörde en auktoritet, som af utgången kunde hafva nytta eller: ska da och der den tiltalade är förhindrad, att genon sakens utredande och. vittnens afhörande, värja sig; mer annars, pästår han. skulte han kunna med hundratal: vittnen styrka -hvad han anfört, och att samme lands. kamrerare, som i Maj 1837 å Öbom yrkade häkte skulle, om han på ed måste omtala hyad ban-vet-händ och sannt vara, kunna intyga detsamma och att O boms företrädare i tjensten, vid sarsma tid treår förut såsom sin proprisbalans häftade för ett lika: stort och till och med större belopp, hvilket dock sedan til kronan erlades just genom de medel, som genom O bom mer eller mindre direkt liqviderades, sedan har blitvit förmådd till tjenstens emottagande. Men fastär ett sådant vittnesörhör icke kan åläggas, vågar Öbon dock -hysa så mycken tillförsigt: till. den inre makt som känslan af rättvisa alltid måste utöfva, att om på sätt han i den underdåniga.besvärsskriften anhål lit, Konungens. befatningshafvandes i Götheborg ytt rande deröfver skulle infordras, så underlåter, tro han, den nuvarande länsstyrelsen icka att vitsorda. d förhållanden och uppgifter, som han i besvärsskriftei på ofvannämnde sätt omförmält. — Detta torde var osäkert nog: men hvad som kan anses säkert, är at de, som, hädanefter anmodas om borgen för någo uppbördsman eller annan redovisare, äro mycket: en RARE TERRAN