Aftonbladet – 13 juni 1843, sida 2

egladt med N.N., blifvit sönderrifvet, fingo damera fram en gammal ljusgrå gul sidenshawl, hvarvå en ofantlig rosenbukett var utsydd i ena höret, en antiqvitet, som pastorn gaf sin första hu-. tru som ingress, och som sedan gått fru och fru mellan. Fyra mamseller bade blifvit bevekta af len shawlen. Det var, med ett; ord pastorns kärleksshawl; som de fyra företrädarinnorna knappt nyttjat två gånger under sitt äktenskap och som, med undantag af en enda liten såsfläck, som kom på då pastorn gifte sig med Sara Stina, sin sista älskade maka, då en piga spillde på shawlen just vid bröllopsbordet, hvilket var ett dåligt omen för Sara Stina. Imedlertid mottog icke Lotta den dyrbara skänken, utan återlemnade den, med begäran, att kommerserådinnan skulle rent ut säga pastorn, att han skulle vända sig annorstädes och ej uppebållas i sin fart på kärlekens vädjebaria. Kommerserådinnan å sin sida försökte alla möjliga öfvertalelser; men mamsell hade intet förnuft, utan svarade bestämdt :nej, huru illa det än upptogs. Kommerserådinnan återsände derföre sbawlen med en skrifvelse, som hade till effekt, att pastorn fjorton dagar derefter förlofvade sig med länsman Fingerkrooks äldsta dotter, en mamsell, så der omkring fyratiotalet och lika lång med honom sjelf. Två månader derefter vigdes han vid denna sin femte hustru, heldst dragkistan var färdig och perlfärgad intog en aktad plats i den nya pastorskans rum på Witomta. Mamsell Åkerlind förblef guvernant, och den enda ledsamhet hönbade af affären var, att hon, då hon i sällskap med kommerserådinnan tittade in i Witomtå, företog sig komministern att, likasom för alt krossa den hårdbjertade sköna, visa henne allt sitt silfver och äfven en bundt sedlar, samt alla sina fyrfotor, för att låta henne förstå, alt hon kunnat få kalla alla dessa herrligheter för sinä, om hon varit mera böjlig. Men Lotta, som förstod meningen, smålog och önskade den nya herrskarinnan iycka och glädje