Aftonbladet – 13 juni 1843, sida 2

XI. ETT BESÖK. Ett år hade förflutit, Mimi var på sextonde året och kunde tala engelska, så att det var-obegripligt åt, som den hederliga pastorskän Akerlind en gång uttryckte sig om Lottas franska; då en vacker dag en vagn rullade in på gården och en ung herre boppade ur, som ytterst artigt mottogs af kommersrådet, bvilken händelsevis stod på slottstrappan, och sedan af kommersrådinnan, som placerat sig i soffan med begge sina döttrar å ömse sidor i symetri. Den unge mannen gjorde en artig bugning för hberrskapet, framförde en varm helsning från sin far till fru kommersrådinnan oeh märkte först efter en lång stund mamsell Åkerlind, .som stod der, väntande att blifva presenterad och få niga Ändtligen slog detta ögonblick, den unge mannen vände sig mot Lotta, och i detsamma sade frun: mamsell Åkerlind, vår guvernant — baron Wilde från Stockholm. En glödande purpurrodnad göt sig vid dessa ord öfver guvernantens ansigte; baron WilIde, det var hennes brors vän, sonen till honom, som hennes far välsignat i sin sista stund, Man bar varnat för faran alt låta ungdom läsa romaner, men man har alldeles misstagit sig hvarföre. Man säger att det är skadligt, att låta den läsa berättelser, i hvilka kärlek utgör hufvudföremålet, det kan till en del vara sant; men kärleken vaknar utan alla romaner; den är en naturkraft, som måste blifva verksam förr eller sednare, om ej i en, dock i en annan form, men likväl alltid som kärlek. Den romaneska kärleTken, den nemligen, som egentligen skulle utbildäs genom läsandet af romaner, är åtminstone renare och mera ideell, än den råa känslan, som vaknar i ett sinne, som förut ej fått genom dikItens spegelfäkteri öfva sig att bekämpa den skälm Iska fienden, söm, lik en olydig vasall, inneha I centralfästet för sin egen räkning, och låter för I ståndet och alla våra klokhetsreglor stå utanför I Men faran af romanläsning ligger deri, att mar