Förmiddagen tillbragtes med beseende af åtskil.iga märkvärdigheter, såsom Riddarholmskyrkan, Riddarhuset, Museum, Vetenskapsakademien, Svea lifgardes parad på borggården, der Kronprinsen var närvarande, och konstexpositionen. Till middagen spridde de sig på serskilda håll, och några gjorde promenader till fots och i vagn till Stockholms närmaste omgifningar. På eftermiddagen kl. 1,6 begåfvo sig de fleste, enligt Hr kapten Lindebergs invitation, till Nya Teatern, utanför hvilken äfven en betydlig folkmängd var församlad, och der den nya pjesen: En trappa upp. och på nedra botten uppfördes, företrädd af enliten adress till gästerna ifrån scenen. Sedan de besett de 2 första akterna, framropades Hr Lindeberg, då en af gästerna tackade honom för den visade artigheten; hvarefter de bröto upp, för att begifva sig till den i Vauxhallen på Djurgården arrangerade aftonsamlingen. Till denna hade något öfver 300 Stockholmsboar af serskilda klasser — embetsmän, borgare och litteratörer — subskriberat, och här begynte den egentliga festligheten. En otalig folkskara från staden, dels till fots, dels i ekipager, hade begifvit sig ut och omgaf Djurgårdsslätten; en stor del qvardröjde till sent inpå natten. (I parenthes bör nämnas, att ännu flera hundra personer i går vid middagstiden anmälde sig till deltagande i högtidligheten, men utrymmet var då redan upptaget.) Sedan en enkel s. k. sexa här blifvit intagen, hvarunder alla hunnit anlända — någre hade äfven besökt en del af representationen å den kungliga teatern, der Lucie uppfördes — fylldes glasen, och ljud äskades med en trumpetstöt från läktaren. Enligt förut träffad öfverenskommelse om skålarnes proposition, uppträdde först Hr kanslirådet Wallmark och framförde i ett ganska nätt och poetiskt tal en välkomsthelsning till gästerna, hvari gjordes en häntydning på det fordna splitet och den sednare uppkomna harmonien mellan Danskar och Svenskar. Detta besvarades å danskarnes vägnar af kand. theol. Böggild, uti ett improviseradt föredrag, fullt af lif och värma samt retorisk effekt. Han framställde deruti på ett snillrikt sätt huru mången Hade förklarat de unga danskarnes ide, om enhet, harmoni och brödraskap mellan de Skandinaviska folken, såsom barnsliga drömmar. De hade likväl med glädje funnit sig öfvertygade om motsatsen, först då de för ett par år sedan gjort ett besök i Lund, men än mera nu, då de hade dragit till Odins lund, till den store Gustal Adolfs bild, och hit till Sveriges hufvudstad. Det sätt, på hvilket de blifvit här emottagne, hade öfvertygat dem, att de här träffat bröder, hvilka bade samma barnsliga tro och förtröstan, som de sjelfva. Herr Böggild gjorde härvid äfven en vacker religiös antydning på det verkliga barnasinnet och kristendomens samt den sanna mensklighetens stora id, på tron, hoppet och kärleken mellan bröder. — Hr komminister Mellin föreslog en skål på vers för Helsingfors universitet och dess ungdom, samt vidrörde deri det fordna kära syskonskapet mellan Sverge och Finland — hans barndoms hem — och det samband, som ännu fortfar mellan de båda folken, genom gemensamhet i språk och litteratur. Detta besvarades af en studerande från Helsingfors i några få ord, hvari han förklarade, att Finnarne aldrig skulle glömma, att fröet till deras bildning ogh-andliga lif kommit härifrån, men undrek att vidröra något annat förhållande. Härefter gjordes en paus, omkring kl. 40, hvarunder hela sam lingen, med den svenska och danska sångartruppen i spetsen, under afvexlande sånger tågade till Bellmansbysten, der åter sånger en stund fortsattes. Intressant var härvid isynnerhet att höra, att Danskarne hade inöfvat flere utmärkt vackra Svenska sånger, som gåfvos med förträfflig ensemble. Trängseln af åskådare rundt omkring var utomordentlig och tåget följdes både fram och tillbaka af ekipager och fotgångare, som fyllde hela landsvägen och de sednare äfven gångstigarne på sidorna. Efter återkomstan föreslog Hr med. doktor Berg en vacker skål för Lunds universitet, och den besvarades i ett eldigt föredrag af med. kandidaten Thom. Boktryckaren IL. J. Hjerta före slogen skål för Christianias universitet och dess ungdoni samt Norges söner; den besvarades af en Norrman, Hr Rambech. Bokhandlaren magister Bagge gal en skål för Upsala universitet, som besvarades af en magister Ström. Härefter uppträdde danske kandidaten Paulsen med ett utförligt, kraftfullt och allvarsamt tal, deri han utvecklade den id om Skandinaviens enhet och framtid, som lifvade Danmarks folk och dess ungdom, hvilken ville lefva, verka, strida och falla för densamma, samt vidrörde nödvändigheten att icke blott tänka och tala derför, utan äfven bandla och handla snart. Ol 4 so ss st Al RAL