Aftonbladet – 8 juni 1843, sida 2

hvad ni önskar — och ni vet, min goda mamsell Lotta, att jag Gud ske lof har råd och lägenhet till äfven större uppoffringar. Men — men ni får ej nämna derom för min bustru — hon har sina egenheter, sina nycker; både ni och jag kunde hafva olägenhet deraf. Nej, herr kommerseråd, det kan jag ej lofvay yttrade flickan. Har jag kunnat gagna barnen så vill jag ha belöningen af far och mor gemensamt eller också ingen. Jag har dessutom ej gjor! mera än jag bort.n Vill ni icke en gång taga emot garnityret? frågade rådet något förlägen; det är äkta och med ganska sköna stenar uti. Jo om jag får tacka kommerserådinnan, Iiksom jag tackar er, herr kommerseråd.n vÄr ni befängd, mamsell Lotta, yttrade råde! vredgad; ,men, tillade han med mildare stämma. förstå mig rätt, bästa mamsell, förstå mig rät! och skjut ej er lycka ifrån er, den erbjudes er icke mera.n Nej, herr kommerseråd,, svarade guvernanter och reste sig upp, med harmen tecknad på det glödande ansigtet; njag hvarken förstår eller vill förstå er, och det enda jag kan lofva, är att ej omtala detta samtal för er fru — låt mig vara ensam, herr kommerseråd. Jaså, ni hotar, min bästa mamsell! ni tror då kanske att jag förgapat mig i edra behag — nej, min lilla vän, jag kom hit som en far och uppriktig bjelpare, ni må uttyda det och förvränga det huru ni vill — jag skall gå, men kom ihåg, mamsell, att ni stött hela er framtid ifrån er — farväll Och nu gick kommerserådet sin väg och Lotta kastade sig ner på soffan och gret.