Aftonbladet – 1 juni 1843, sida 2

Grefve Björnstjernas sednaste litterära arbete: OM HINDUERNAS TEOGONI, FILOSOFI OCH KOSMOGONL (Slut från gårdagsbl.) ,Jag har), yttrar sig författaren, sökt framställa en tidsperiod, under hvilken stamfädren för menniskoslägtet varit förenade på Central-asiens högland; jag går nu att undersöka huruvida denna vistelseort varit den första, eller om anledning finnes att dessförinnan någon annan del af jorden varit bebodd af slägtets urfäder. Att jag med denna del af jorden icke menar det Bibliska Eden är redan nämndt. De största geologer antaga alla, att det funnits en period i vår planets historia, under hvilken den, om icke helt och hållet, åtminstone på dess yta, befunnits i ett flytande tillstånd, hvilket enligt vissa geologer blifvit tillvägabregt genom vatlnets inverkan, enligt andra genom eldens, och enligt ännu andra genom båda dessa agenter samfälldt. Elden är likväl den agent, som allmännast synes vara antagen och bäst bestyrkt. Jordytans en gång flytande tillstånd intygas icke allenast af en mängd geologiska fakta, utan äfven af sjelfva klotets form, afplattad vid polerna. Att jordens yta, under den tid smältningsprocessen föregick, icke kunde bebos af organiskt skapade varelscr, faller af sig sjelft.: Ännu under de geologiska seriernas sista period var denna temperatur så hög, att polarregionerna svarade emot. tropikernas nuvarande, som bevisas dels af de i Nova Zembla fundna stenkolslager, dels af de i polarrigionerna funna lemningar ur vextriket (Mauritia aculeata, Palmacites lamanonis, Eleis guineensis, Cocos nucifera,) tillhörande den tropiska vrgetationen, dels af de, sedan denna period, funna fossila återstoderna ur djurriket: Mammoth, Rhinoceros, Hippopotamen, Tapiren, äfvenledes tillhörande tropiska zonernas natur. Men vid den tid, då temperaturen var så hög i polarregionerna: huru mycket högre måste den icke varit vid tropikerna, der solens strålar falla lodrätt! — Den måste varit så hög, alt menniskans fysiska förmåga der icke kunnat uthärda. Menniskans apparition på jorden må således hafva skett vid hvilken tidpunkt som helst, så står tesen fast, såsom grundad på naturförhållanden: att polarregionerna måste hafva varit förr beredde att emottaga menniskor, än de eqvatorn närmare belägne regioner, Detta leder till den naturliga slutsatsen, att polarregionerna måste varit förr bebodda än alla de eqvatorn närmare belägna regioner. Siberien, som enligt den bär framställda teorien först skulle mottaga menniskan, var icke då, som nu, öde, kallt och isbetäckt. ) Nej, det var ett land der palmträdet höjde sin rika krona, der tapiren fröjdade sig åt den tropiska vegetationens yppighet. Det var sagans land med den gyllne åldern de mythiska tidehvarfven och den hyperborciska kulluren, hvarom Plato talar, och Solon, och Indiens vise män, och offerpresterna i Sats. Men i mån af att jordklotets temperatur minskades, så förlorade detta land sitt tropiska klimat; nu flyttade stamfådren mera söderut, följde under vandringen dess floddalar, Oby, Jenisei, Lena, och kommo sålunda till CentralAsiens högland, hvarest dessa floder taga sitt ur sprung; det var der vi funnit dem under påföljande tidehvarf.. Om Siberiens stora floddalar helt naturligt skulle leda stamfädren upp till Central-Asiens högland, hvarest dessa floder taga sitt ursprung, var det lika naturligt, att andra floddalar skulle leda stamfädren ner till angränsande länder. Så skulle Oxus och Jaxarltes (Gihon och Sihon) leda dem till Sogdiana och Bactria (enligt hvad Zendavesta visat 0ss): Hoangho och ) Förf. har i en not härledt från andra geologiska grunder, att det icke kunde vara Skandinaviska halfön, emedan hon den tiden sannolikt ej uppkommit. än ur hafvet. (Så