(Insändt.) SVENSKA ALLMOGEN OCH FOLKUNDERVISNINGEN. En från Westmanlands läns tidning hämtad och Aftonbladet JM 93 intagen underrättelse i detta imne, hvilken ställer allmogens omdömesförmåga rörande vigten och betydelsen af den nya folkskoleinrättningen i en besynnerlig kontrast mot de bemödanden, som i detta afseende genom dess ombud vid sista riksdag gjordes, föranlåter Ins. till belysning af ett eller annat förhållande, som härmed äger sammanhang, för att derigenom söka idagalägga, att de svårigheter eller tvifvelsmål, som hittills uppkommit eller framdeles kunna yppas vid verkställigheten al Kongl. Stadgan om Folkundervisningen af d. 48 Juni 1842, mindre böra tillräknas någon hos allmogen befintlig obenägenhet för saken eller oriktig uppfattning af det dermed åsyftade ändamålet, utan mera härleda sig från denna allmoges ekonomiska ställning och de omständigheter, som föregått och blifva följder af åberopade stadgas bokstafliga tillämpning. De skäl, som föranläto bondeståndet vid nästförflutne riksdag att jemförelsevis allvarligast yrka folkundervisningens allmännare införande, böra vara nog kända för att ej här ytterligare behöfva anföras. Detsamma insåg ej endast vidden at företaget, utan ock skyldigheten att iakttaga en noggrann hushållning med statens tillgångar, och yrkade således icke större anslag för ändamålet än hvad som sedermera bestämdes, nemligen 65,000 Rdr årligen, hvaraf 63509 för seminariers inrättande och underhåll, samt 9000 Rdr för dervid anställande elever; men sådant skedde likväl under förutsättning, dels att ett lägre minimum för lärarelönerne i mindre församlingar, hvarest befattningarne med klockaretjensterne kunde förenas, skulle medgifvas, dels att uppgjorda lönevilkor vid redan inrättade skolor skulle få ega bestånd, och slutligen, att då anslaget för bidrag till lön åt skollärare under de första åren icke borde serdeles anlitas, detsamma skulle blifva så mycket tillräckligare under de påföljande inom den period det bestämdes att utgå. Dessa förhoppningar synas dock till större deien bafva strandat och derigenom allt för ringa afseende blifvit fästadt å allmogens ekonomiska ställning, jemförd till andra medborgareklassers, hvilka icke ega någon förbindelse, hvarken att bygga skolhus eller aflöna lärare. Fäster man, som billigtvis ej bör underlåtas, något afseende endast på sistbea TE a a a se a TRE RR RR RA ER EE RE RA I