Aftonbladet – 26 maj 1843, sida 2

Sålunda vann ban äfven ganska betydliga summo förmedelst sin spekulation att utskeppa till Englan våra förfäders ärofulla ben och hufvudskallar, för at sedan i fabrikerna derstädes förmalas till benmjöl oci tjenligt gödningsåmne. Hans intresse för denna si nyttiga näringsgren, hvarigenom de döde sättes i till fälle att ännu gagna de lefvande, gick ända derbän att han till och med förstod att qväfva sina ömma sonliga känslor och lät upptaga sina egna föräldra ur grafven, ehuru han dock hade den svagheten at ej vilja utskeppa dem, utan i stället begagnade den till gödningsämne hemma i sin egen trädgård, de han hade den oskattbara glädjen att se, för att ut trycka oss med Hr Tobias egna ord, sina älskad föräldrar i en, den aldra dråpligaste potatisskörd. Han lifliga rörelse tillät honom imedlertid icke, att sjel förtära något af dessa jordpäron, hvarföre han i ställe gödde sina kreatur dermed. Slutligen hade han sitt finger med äfven i den rykt bara skeppshandeln och var desslikes också en blan dem, som här i landet satte i verket insamlingen til Grekerna ooh uppköpet af kanonerne, hvilka änn hålla på att rodna af harm, öfver det sätt, hvarp saken med dem afslutades. Kort och godt, man ka säga, att han deltog nästan i alla patriotiska företag som förherrliga vår sednare tids historia. Att ban också på dessa och dylika grunder, vit nande om en aldrig hvilande företagsamhet, förtjenad riddaregraden, bör något hvar kunna inse. En ständigt fortfarande lycka var imedlertid ick Hr Tobias Mops beskärd. Han. hade öfverlefvat fyr stora sorger, dock det är sannt, den fjerde öfverlefc han icke. Passionen, att blifva rik, är den första, passioner att få en manlig bröstarfvinge, är den andra. Så a Jöste desse hvarandra, åtminstone i Hr Mops sjä I den första hade han lyckats, och det återstod: hc uom nu att se sig om, huruvida han icke äfven kund