Aftonbladet – 6 maj 1843, sida 2

Svar. Ja. Fråga. Var ni rädd för hr Caumartin? Svar. Ja. Fråsa. Var han af bäftig karakter ? Svar. Ja, ganska häftig. Fråga. Har han icke en gång velat taga lifvet af eder? Sv. Jo, emedan jag sade att jag ämnade gifta mig med Hr Steiner. Fr. Sade han att skulle bringa eder om lifvet? Sv. Nej, han sade det icke, men han gjorde så här — (Heinefetter tog med handen om strupen). — Fr. Hvar skedde detta? Sv. I Paris. — Heinefetter berättade vidare, att Caumartin velat gifta sig med henne, men att då han insåg, att det icke lät sig göra, hade han förpligtat sig att icke mera se henne. Till bevis för detta påstående förelade hon domstolen ett på Tyska skrifvet bref. Caumartin begärde att det måtte öfversättas, och Presidenten befallte, att så skulle ske till nästa session. Nu fortsattes förhöret. Fr. Har Caumartin slagit in en dörr, för att komma intill er? Sv. Ja, då jag icke ville gifta mig med honom. Fr. Har han icke haft ett häftigt uppträde med Hr Steiner? Sv. Ja. Fr. Drog han ej vid det tillfället den väjan, som ni ser här? Sv. Ja, det är just densamma. Fr. Mar ni icke förvarat denna värja hos eder? Sv. Jo, i tre månader. Fr. Sade ni jbonom, att det var ett förbjudet vapen? Sv. Jag ville icke ätergifva honom värjan; jag tror det var jag som sade honom, att det var förbjudet att bära detta slags vapen: Fr. På hvad afstånd i salongen befann ni eder från Sirey och Caumartin? Sv. På 2 stegs afstånd. Fr. Hvad menar ni med 2 steg? Sv. Så långt som härifrån till första trappsteget — (delta afstånd var 4 å ö steg). — Heinefetter sade vidare, att Caumartin, emot hennes vilja, åtföljt henne till B: sedan bon tagit engagement der; hon hade fannit honom för sig i postvagnen; han hade äfven hyrt våning för henne i Brässel och betalt hyran, ehuru hona sedermera erböd honom ersättning för denna utgift. Caumartins advokat ställde nu några frågor till Heinectter, och denna del af förhandlingen kastar mycket ljus öfver saken. Fr. (af advokaten.) Då ni reste rån Paris, lemnade ni ej åtskilliga saker i Hr Caumartins vård? Sv. Jo, några småsaker. Fr. Nyckeln till ert rum t. ex.? Sv. Nej. Er. Men här är den. Ar detta nyckeln till edert rum? Sv. Jag känner ej denna nyckel. Fr. Har ni cj helt nyligen brefyexlat med Caumartin; Sv. Nej. — Advokaten framtog här ett bref, utsiradt med tvänne kärleksgudar och devisen: (Union fait la force, (föreninz ger kraft), hvilket bref skulle bevisa,, att Heinefetter ännu den 44 Noyv., således 8 da-ar före katastrofen, skrifvit till Caumartin. Heinefetter erkände sig väl hafva skrifvit brefvet, men det var utan datum, och hon påstod att det yar skrifvet långt förut. Härefter fortsatte advokaten sina frågor. Fr Beställde icke Ir Caumartin, vid er afresa från Paris, platserna i diligensen? Sv. Nej. Fr. Men vi hafva qvillot från diligens-kontoret, af hvilket det visar sig, att Hr Caumartin betalt för tre platser, ne i kupen för sig och eder, och 4 i det inre af vagnen för eder sällskapsfru, madame Kertz. Bodde ni tillsammans med Caumarttin i Hotel! de Suede; åto I ni tillsammans? Sv. Ja. Fr. Kom ej Hr Caumartin Itilleder hvarje afton, derni bor? Sv. Jo. Fr. Och gick ej bort förrän morgonen derpå? (Ordföranden fann denna fråga opassande; men advokaten fortfor att yrka på dess framställande, emedan svaret derpå vore af vigt. Heinefetter undvek dock att gifva ett dir kt svar, utan sade: Jag ville gerna bli honom qvitt.) Fr. Visste ni att. Sireyvar git? Sv. Nej. Fr. Ni har ju fått åtskilliga juveler af honom? Sv. Dä jag skulle fara till. konserten, felades mig ett armband; han erbjöd sig att skaffa ett till låns från sin juvelerare; jag har sedermera köpt det. Fr. Fick ni icke äfven en diamaninål? Sv. Det var förut. Fr. Cauma:tin kom alltså emot eder vilja till Brussel? Sv. Ja. Fr Voro icke 2 personer i kuptvagnen, och önskade ni ej, att Caumartin måtte lemna :-sin plats i hörnet, och sätta sig midt i vagnen? Sv. Jag påminner mig ej detta. Fr. Har ni ej skickat saker, som ni broderat, till Caumartin i Paris? Sv. Det var förut.v — Förhöret slöts med den ytterligare frågan af ordföranden, i hvad ställning hon fann Caumartin då hon åter kom in i salongen, hvarpå bon svarade: Han höll armen utsträckt och hade värjan i handen., — Nästa vittne var M:me Kertz, sällskapsfru hos Heinefetter, 47 år gammal. Hennes berättelse om händelserna den olyekliga aftonen var temligen förvirrad; af ordvexlingen emellan Caumartin och Sirey hade hon knappt förstått hälften; likväl hade hon hört och sett, att Sirey kallat Caumartin en lumpen karl, eller någonting dylikt, att Caumartin svarat med en örfil, och att Sirey derefter slagit Caumartin med cn käpp. På frågan i hvad ställning hon funnit Caumartin då gerningen var gjord, svarade hon: ;Han höll armen utsträckt, och syntes vilja visa hurusom Sirey störtat sig på hans värja.n Derefter berättade hon en lång historia om Caumartins förhållanden till Heinefetter. -Caumartin hade för t eller hade föregifvit sig vilja gifta sig med henne, a han hade till och med vetat att göra om intet es giftermål med Hr Steiner. Men Heincfetter hade fruktat för hans uppbrusande och envisa lynne, och formligen flyktat för honom; för att blifva honom qvitt, hade hon begifvit sig till Tyskland; och uppsagt sitt engagement i Paris, emedan hon var uppbragt öfver, att han icke uppfyllde sitt löfte att gifta sig med henne, Vidare berättade: hon, att Caumartin helt oörmodadt åtföljt henne till: Brössel. Han hade lofvat att ombesörja tvänne platser för dem i diligensen, och återkommit med den underrättelse, att han fått dem i kupgtvagnen. Morgonen derpå hade Cauin äter kommit till Heinefetter, och Kertz hade då sagt till henne: Månne han vill följa med oss ? — Nej, hade Heinefetter svarat, han vill blott ännu en gång säga oss farväl; och likväl har han en tappck med sig Caumartin hade snart gjort slut på alla tvifvelsmål, derigenom att han, emot hennes vilja, ly tat Kertz upp i vagnen och satt sig bredvid Hei nefetter i kupån. På detta sätt skedde resan till Bräcsel. Med största ovilja och afsky tillbakavisade den respektabla damen det påståendet, att Caumartin om aftnarne plägade komma till Heinefetter och först len följande morgonen gå bort. Heinefetter hade ko svarat på denna fråga, emedan den unga, o iyldiga sea