Aftonbladet – 6 maj 1843, sida 2

ijag, att den taflan får en beundrare i hvar menniska, som betraktar den. Vi stadna ännu en stund qvar i detta rum, för alt se oss-om på andra föremål; t. ex. på en etude till altartaflan i Skeppsholmen, af Sandberg, och vi stadna gerna der, egentligen emedan bufvudfiguren på sjelfva altartaflan gilvit oss en känsla af tillfredsställelse, som vi nästan aldrig fått erfara inför en bild al. mensklighetens största gestalt. Det är under vandringen till Golgatba. Dagen är tryckande het. Christus har dignat under korset; hela gestalten, de svälda ådrorna på händerna ge tillkänna en hög grad al öfveransträngning och mattighet; men i anletet, bvars blick söker höjder, ; framlyser midt under qvalen medvetandet om deras mål, och i detta en gudomlig glädje. Han vet att detta hans neddignande skall upprätta korsdragarne i årtusenden efter Lonom, och man tycker sig se i bans medvetande de ord, som Origenes anförer såsom sagda af frälsaren: För de svaga hafver Jag varit svag; för de bungriga hafver jag bungrat. Biand åtskilliga .Porträller af Fr Sandberg, stadea vi heldst) framför det af Hr Södermark. I allmänhet. går gehOM Hr Sandbe arbeten ett visst. drag af ädelt lif. Man påstår alt en konstnärs verk alltid i nåsot. afseende troget afspegla bans karaktär. Vi iro öfvertygade att så verkligen förkåller sig. Doft af skog och bölja, friska naturandel applifvande andas du ej mot mig ur dessa landskap med friska, forsande vatten! Här se vi nar luren i dess vilda lif. Vill du se den och hvila dess hvila, så betrakta denna utsigt al Sigtuna. Hur