Aftonbladet – 5 maj 1843, sida 2

mycket både till ledning och varning. Men ämnet måste lösgöras från vissa tillfälliga beståndsdelar, som från början förenat sig med detsamma, innan saken kan visa sig i sin rätta form. Måhända är det icke första gången, som vi sökt tillegna oss frukter af andra länders upplysning och upptäekter, men hvarvid en förändring eller beredning varit nödig, innan den rämmande växten med framgång kuunat omflyttas i Sverges kallare jord. 20 (Forts. följer.) ERNER NAR SAALE Ene RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKRE. Hos Kongl. Maj:t har nyligen föredragits en förnyad insökning om nåd från dödsstraff af en artillerist vid Götha artilleriregemente, Svärm, som i sällskap med en svarfvareutlärling, S. W. Vretling, natten till Nyårsaften år 1821, föröfvade ett rån af den gröfsta art vid ett ställe kalladt Perstorp i Eksjötrakten. Förloppet af denna missgerning iunefattar en så ytterlig råhet och känslolöshet, att de nästan öfverstiga det trovärdiga. I Perstorp bodde en 80 år gammal, blind och döf samt sedan ett år sängliggande man, Nils Nilsson, tilika med sin sköterska enkan Stina Persdotter, 75 år gammal. Artilleristen Svärm, som i Juli 4842 erhällit permission till Maj månad 1842, uppehöll sig derefter en tid med hustru och 3 barn i Östergöthland och Jönköping, men flyttade några veckor före Jul 4844 till sin svärmoder, som bodde i Jordanstorps så kallade gatehus, i grannskapet af Perstorp. Svärmodren :var sanska missnöjd med besöket. och ville bli af med sällskapet, emedan Svärm var ganska grof och ohöflig emot henne. Fattigt var det äfven för dem, och Svärm gjorde ingenting, utan dref för det mesta omkring i trakten, derunder han fick höra talas om det gamla folket i Perstorp. Några dagar före Jul 1844 på middagstiden besökte han detta torp, gick upp på en vind derstädes och tog en hop matvaror. Dermed. nöjde han sig för ;den gången. Några dagar sednare, emellan jul och nyår, förnyade han besöket, också midt på ljusa dagen, tog, utan att låta genera sig, en stege från logen, reste upp den mot norra gafveln af boningshuset, kröp in genom fönstret på vinden och tog åter en hop matYaror och andra saker. Åt den gamla enkan Stina Persdotter, som såg Svärms tilltag, sade han endast: jag återkommer om några dagar, har någon med mig och förstör hela stugan, så att du liksom jag får ligga på bara mar.keny. Han hade nemligen fått höra talas om, att der äfven: skulle finnas pengar, och beslöt att göra ett försök att äfven komma åt dem. För detta ändamål gick han den 30 Dec. in till Ekesjö och skaffade sig strykttickor. På en krog derstädes träffade han på aftonen svarfvareutlärlingen Vretling, som var stadd på vandring från Örebro för att söka sig arbete. Vretling, med hvilken Svärm genast formerade bekantskap, beklagade sig för Svärm öfver att han var utan pengar. Svärm var genast färdig att meddela honom sitt förslag, att i Perstorp stjäla pengar, och tillbjöd honom vara med om affären. YVretling antog förslaget, och så begåfvo sig båda på vägen till Perstorp, dit de framkommo kl. emellan 9 och 40 på aftonen. Gamla Stina Persdotter satt vid spiseln och spann, och den åldrige Nils Nilsson läg i sängen. Bofvarne beväpnade sig med ett par s. k. ledskyttlar och en stör samt försökte först komma upp på vinden, men, då detta icke lyckades, emedan vindsfönstret varförsedt med jerngaller, började de gifva sig tillkänna genom starka hvisslingar, och begåfvo sig till stugufönstret. Stina Persdotter, förskräckt öfyer dessa tecken, sprang upp och grep till en yxa, då i detsamma rutorne inslogos. Hon rusade med yxan pmot bofrarne, men träffades af en genom fönstret nkastad ledskyttel så häftigt, att hon föll omkull på volfvet. Innan hon hann resa sig hade bofvarne inkrupit genom fönstret, och gumman; som igenkände värm, men icke Vretling, frågade hvad de ville och hvad de voro för folk, samt fick till svar: röfvare och mördare från Götheborg, som ha rättighet att ,röfva och plundra så mycket de vilja. Under hoelser med stryk tvungo de, Stina att säga hvar pensarne funnos, och öppnade lådorna till Nils Nilssons Iragkista samt togo de pengar, som der förvarades. Stina Persdotter, som härvid började skrika, försökte komma ut genom dörren, men derifrån hindrade bofarne henne med hotelser och misshandlingar. Stina vad dem icke göra henne eller den sängliggande gubjen något ondt, hvarföre Vretling tröstade dem med tt intet ondt skulle dem vederfaras, blott hon tog ram mat och pengar. Derefter visiterade de matkåpet, förtärde hvad de deri funno af bränvin, ost eh kött, samt nedtogo under tiden en mängd tallickar af tenn och stengods och kastade dem till tidsördrif högtals på gubben och gumman. Vidare tvin