Aftonbladet – 5 maj 1843, sida 2

innan det första årssällskapet kan lemna arf ifrån sig till yngre sällskap. Dessutom är fördelen af den förmodade högre ränteutdelningen ganska obestämd för de sällskap, som komma att uppbära densamma. Om insatsernas antal i dem är ganska stort och mångdubbelt större, än antalet var hos det sällskap, som efterlemnat arfvet, hvilket bör förmodas, emedan förhoppningen om arf från äldre sällskap lockar till inträde, så blir den ärfda räntan, ehuru i sig sjelf betydlig, likväl ganska liten för hvaaje insats, då hon måste fördelas på så många. Man har derföre blifvit betänkt på någon utväg, hvarigenom ändamålet skulle kunna vinnas, utan att hopa kapitaler och följaktligen utan de derifrån oskiljaktiga svårigheetr. En sådan utväg erbjuder sig, om man i hvarje sällskap, sedan det fortgått någon längre tid, t. ex. 30 år, upplöser den under tiden samlade fonden i stigande räntor för hvarje insats. Härigenom får hvarje sällskap småningom sjelf förtära sina egna tillgångar, och på detta sätt kan icke någon oerhörd kapitalsamling för framtiden komma i fråga. Det förstås af sig sjelf, att man, vid beräkning af denna upplösningsprocent, måste gå tillväga med sådan försigtighet, att alltid en liten fond reserveras, på det att anstalten icke i något fall må löpa den ringaste fara eller komma i förlägenhet. Härigenom komma alla årssällskaper att njuta lika fördelar, och de första årssällskapen behöfva icke göra uppoffringar, för att bereda de efterkommande i en aflägsen framtid högre ränta, hvarmed det alltid skall blifva problematiskt, om dessa härigenom verkligen komma i åtnjutande af någon större förmån. Sachsiska anstalten har redan från början blifvit grundad på kapitalamortering, ehuru mekanismen dervid förekommer mycket invecklad. En sådan förändring beslöts äfven redan förlidet år vid ränteförsäkringsanstalten i Carlsruhe, och fråga derom lärer otvifvelaktigt snart väckas vid preussiska anstalten. Ränteförsäkringsanstalten i Stuttgart är i hög grad dekrediterad och har längesedan förlorat förtroendet i det allmänna. Af hvad som nu blifvit anfördt, torde inhemtas, att de tyska ränteförsäkringsanstalterna ännu icke vunnit den stadga och säkerhet, som man skulle önska. Saken är i görande och i utveckling. Den har ännu icke hunnit tillegna sig sin rätta form. Recensenten hyser derföre den öfvertygelse, att ingen af dessa anstalter kan tjena till mönster, hvarefter en sådan anstalt inom fäderneslandet med säkerhet och framgång kunde troget efterbildas. Om en ränteförsäkringsinrättning skall lyckas hos oss. så måste den grundas på ett nytt förslag, som först och främst hvilar på en matematiskt riktig befunnen plan och derjemte är lämpad efter svenska förhållanden och de serskilda omständigheter, som hos oss förtjena att tagas i beräkning. Väl synes grundtanken eller sjelfva hufvudprincipen alitid böra blifva densamma, för hvilken, äfvensom för så mycket annat, vi hafva att tacka de uppfinningsrika Tyskarne. Det bör öfven erkännas, att man från deras ränteanstalter kan hemta ganska mycket både till ledning och varning. Men ämnet måste lösgöras från vissa tillfälliga beståndsdelar, som från början förenat sig med detsamma, innan saken kan visa sig i sin rätta form. Måhända är det icke första gången, som vi sökt tillegna oss frukter af andra länders upplysning och upptäckter, men hvarvid en förändring eller beredning varit nödig, innan den främmande växten med framgång kuunat omflyttas i Sverges kallare jord. 20 (Forts. följer.) ERNER NRO SAALE Ene