Aftonbladet – 28 april 1843, sida 2

såmla. sig i.pulpitureny-eler bakom det galler, hvarest de plägade sjunga under den allmänna gudstjensten För att icke tilläfventyrs med sin närvaro förekomma störande, drog sig Ingrid tillbaka i skuggan af. en pelare. .Nunnorna begynte sjunga, det var klostrets vackraste röster, som förerfäde sig i milda men: sorgliga toner. Melodien andades en djup klagan, det lät som om de fromma nunnor sörjde och deras sång anslog ömma strängar i skön Ingrids bröst. Hon försjönk i åhöråndet. deraf och tårar fuktade hennes kinder, då plötsligen hennes uppmärksamhet väcktes: af nya föremål. ; Der sågs ett liktåg nalkas genom hufvudporten; några väpnare buro en bår, hvarpå en död tycktes hvila, betäckt af det svarta täcket. Vid dennes sida gick en ung man med nedslagen blick och insvept i en fotsid sorgkappa. Allt vittnade hos honom att det var en sörjande anförvandt, som följdesen kär afliden. Med kinden tryckt emot den: kalla pelaren betraktade Ingrid detta liktåg, som föreföll henne så hemlighetsfullt och så olycksbådarnide i en stund, då hennes öde var så nära att afgörass Hon såg nu huru båren nedsattes i gången, och huru den sörjande knäföll och böjde sig tillsden dödes hufvud, för att bedja, medan nunnorhas sång ljöd alltmera sakta och döende. Snärt blefdet tyst i kyrkan, endast en sakta Hviskning tyckte sig Ingrid förnimma från den knäfallnes läppar; men då nu nunnorna. lemnade pulpituren, drog hön sig äfven tillbaka; utan att hafva offrat kransen åt klostrets patronessa; I detta ögonblick kunde hon det icke, då en annan sörjande, tyckte hon, låg försänkt i heligare böner. Då Hon gick igenom korridoren till sin kammare, mötte hon abbedissan, som fattade hennes hand, med förklaran att hon hade något att anförtro henne. Tigande följde henne Ingrid. När de inkommit i abbedissans rum, berättadesdenna; att den aflidne, som nu blifvit bisatt i kyrkan, var en from riddare, hvilken aflidit fjerran ifrån