Aftonbladet – 26 april 1843, sida 2

id efter annan försökt. sig i afbildandet af deras: vackraste lärorum, antiksalen: knappast någon ex-!. position har saknat prof på dylika målningar. : Men att de närvarande äro målningar glömmer man snart, om man på nyssnämnda afstånd be;raktar dem en stund. : Taflan försvinner: de försyllda ramarne förvandla sig till karmar omkring en glugg, genom hvilken man liksom i smyg blickar in i akademiens rum, på det trefligt solbelysta golfvet, på de gamla bilderna rundtomkring och de unga artisterna, som äro sysseisatta med deras kopierande; ganska hvardagliga figurer för öfrigt, och stilla sjelfva som antikerna framför dem, men just genom dessa hvilande ställningar och denna hvardaglighet förträffligt egnade att öka illusionen. Vi ha trott oss böra serskildt fästa de besökandes uppmärksamhet på dessa utmärkta konstverk, emedan vi tyckt oss finna att så mången gått tätt förbi dem helt flygtigt, och föga frapperad af den raska, men på nära håll till utseendet vårdslösa behandlingen. Herr Köhler, som denna gången endast målat interiörer, bar äfven riktat expositionen med en tredje dylik, JM 473, sannolikt föreställande hans egen atelier. Sedd ensam, är den föga mindre märkvärdig genom sip illusion; men den kan likväl ej med fördel betraktas jemte de begge andra; också har den ganska riktigt fått sin plats i ett annat rum. Vänder man sig ifrån hans modellsalar, så varseblifver man på den motsalta väggen ett par af öfverstelöjtnant Söderbergs mästerliga porträtter. De äro likväl ej de förnämsta hvarmed han prydt expositionen; men vi nämna dem här, derföre alt i samma afdelning — midt emot — träffas ett par af fröken Sofi Adlersparre, hvilka kunna beskådas på samma gång, utan att träda alltför mycket i skuggan: åtminstone det mindre, som förestälter en flicka och är hållet i en helt annan stil, än den som råder i våra vanliga nordiska produkter i samma konstgren. Kände man ej härkomsten, så skulle denna genomskinl:ga kolorit, denna hatmoniska färgton, den lena elairobscuren och den enkla anordningen af de få accessoirerna lätt kunna tillskrifvas någon mästare ar Venetianska skolan. Innan man lemmar denna afdelning bar man sannolikt, om man annars eger sinne för det intagande eller öfverraskande afsjöscener, stadnat en stund framför tre stora taflor af löjtnant Berger. De utmärka sig hvar för sig genom olika slags ljuseffekter. Den ena (JM 55) vid Themsen med tunga men brutna moln, och en upprörd valtenyta, lärer riktigt återgifva Albions himmel, emedan ett Engelskt sändebud funnit den värd att inköpas. På den andra (JM 55) utsigt vid Kungsör, står solen bakom ett moln och suzger regn, som det heter. Ljusfallet och dess verkan på föremålen torde hvarje sjöman, jägare och annan med dylika vattenscener förtrogen, finna väl träffade. Den tredje (54); den så ofta och äfven vid detta tillfälle -ett par eller tre gånger af andra afmålade utsigten från Biskopsudden, är elt månskensstycke. -Man bör betrakta det noga, för att en gång se huru månsken kan målas med illusion. Herr Bergers stycken äro beräknade alt blott ses på betydligt afstånd, men de göra då en stor effekt, och i månskensstycket en verkligen beundransvärd. Sedda på nära håll tyckas de för ovana ögon plumpade, eller hvad man på anständigt konstpråk kallar tockerade, och dagrarne se ut som påklenta — impasterade ville vi säga: lyckligtvis bar man äfven för detta ett förskönande konstord. Man återfinner samma arbetssätt hos stora Nederländska och Italienska målare, och hos Hörberg; det gör alltid god verkan när det begagnas ändamålsenligt. Men hvar och en af våra konstdomare och konstdomarinnor bar ej samma tycke. Se, mammal, — sade t. ex. en liten ilicka, som jemte sin mor och en ung dandy stod framför ref. i går och betraktade dessa taflor — se hur groft! Det ser alldeles ut som om :provisorn hade strukit ut blyhvitsplåster på månen, med spateln; hvartill skall det tjena?, — ,Jo, Teodoraåx, svarade den unga herrn, det skall jag säga: det lär verkligen vara ditsatt med färgspateln och icke med penseln, och det sker derföre att man skall kurma impregnera så mycket ljus färg i fernissanh att denna ej skall kunna förmörka honom efteråt. Han blir då så tjock att ingen pensel kan nyttjas; men så bibehåller hon sig ock och syns efter århundraden lika klar som när taflan målades.n , Man finner af detta samtal alt målarkonsten någon gång kan få upplysning öfver sina handgrepp af apotekarkonsten: ty att det var en ung provisor som gifvit förklaringen, märkte jag tydligt när hansedan gick mig förbi, och jag fann honom omsväfvad af pdoftet från alla Arabiens kryddor, för att tala med Lady Macbetb. Men vi lemna herr Bergers sjöstycken och gå omkring skärmen, till rummets andra kilformiga afdelning. I dess spets framställer sig åter en tafla af herr Sandberg; som dess ämne äfven blifvit behandladt för expositionen af en annan akademisk embetsman, skola vi gå henne förbi till dess att vi sell den andra lösningen af problemet. Vi vända oss alltså till venster. Der träffar man på en gång, symmetriskt grupperade, tre porträtter af berr Söderberg, två stora landskap af herr Fahleraaftz och en senremålning al Wickenberg. Det