Aftonbladet – 26 april 1843, sida 2

Utan henne kunde han icke Iefva, och den danske mannen skulle icke. erhålla den svenska brud man lofvat honom, det svor han dyrt vid lejonel i sin sköld. Frivilligt skulle ;docetv Ingrid icke följa honom; ett våld torde hon svårligen förlåta det insåg han tydligt; huru skulle han då väl bete sig för alt rycka henne undan den förhatlige mannen? Ofta blickade han tillbaka till klostret på hvars gyllene tonspira solen göt sin fulla glans men i hans irrande tankar, som uppgjorde oc! förkastade den ena planen efter. den andra; föl ej en ljusstråle, hvilken: kunde: leda honom ur denna brydsamma belägenhet. 0g (Forts. följer.) ED DET GAMLA OCH DET NYA. PARABEL: Jag satt vid foten af ett berg, hvars toppa bärande oskuldens snödrägt nådde himlen, oc! hvars fot, omkransad af hoppets grönska, slöt si; kring lifvets dal. ; Och vid bergsfoten såg jag tvenne källor. Men. den ena var omkringbyggd med. ett hu som liknade ett tempel, Och de hvita pelarnt och de löftiga bågarne häfde sig deröfver likson en palmskog al marmor, OCh en stor hop män med hvita skägg och vördnadsvärdt yttre, stod derinne wider pelarhvalfvet och prisade den herrliga källan. Men källans vatten var hardt nära uttorkad och dess botten uppfylld af grummel Den andra källan låg nära derinvid, men hade ingen öfverbyggnad, utan bildade en bäck; som lik en orm af silfver slingrade sig genom dalen men vid dess brädd stodo ynglingar ochjungfrun och prisade dess herrliga vatten.