Aftonbladet – 19 april 1843, sida 2

hennes man leende rättade på det sätt, att hor troligen ville säga, det hon var förtjust i er Svensk. Men bort nu med den franska konfektenl — ropade han sedan — och fram med det fåttiga, men redbara svenska hafrebrödet! TIsabella måste taga täta lektioner under den kort: tid, som återstår, innan jag förer henne till mir far, som icke förstår annat än sitt modersmål Se nu hvad kärleken är för en god lärmästare. Vid dessa ord satte han med lindrigt våld den rodnande Isabella i sitt knä och började med komiskt allvar: Gif mig fem kyssarl Den vackra lärjungen lutade sin kind mot hans och räknade: en, två, tre, fyra, fem. Håller Isabella af mig? Mycket, mycket. Huru brukar Isabella kalla mig, när jag ä! snäll? Min stygge, e-lake gubbe! Orätt I : Min äl-ska-de gubbe — rättade hon hastig och slog sin arm kring hans hals. t Hvad har jag bedt Isabella säga till min far? Gode, älskade fader! förlåt, förlåt Fernando! pFerdinand skall du säga. Men läs nu upp ver serna om kärleken, som jag lärt dig. Den sköna. Spanjorskan framsade med varn känsla och strålande ögon dessa Tegners herrlig ord, som fingo, om möjligt, ett förökadt välljuc af hennes lena brytning: . O kärlek! jords och himmels under! Du salighetens andedrägt! Gudomlighetens friska flägt I lifvets qvalmuppfyllda lunder! Du hjerta i naturens bröst, : Du menniskors och gudars tröst! — — Här afbröts hon i sin behagliga recitation af et qvidande läte från rummet nästintill. -Genast fo hon upp och skyndade ditin, men återkom on några ögonblick med ett litet skönt, svartögd barn, som hon tigande räckte åt Lenoir med:et obeskrifligt uttryck af moderlig ömhet. Den lyck lige mannen kysste ömsom modren och barnet