Aftonbladet – 19 april 1843, sida 2

— Uti sista numret af Westmanlands läns tidning läses följande artikel, som är så vacker till innehåll och syftning, att vi här återgifve den, önskande, att den måtte allmänt behjertas: Den schisma, som fordom delade den kristna verlden i tvänne, i underafdelningar utgrenade, religionspartier, hvilka på ett alldeles okristeligt och blodigt sätt uppträdde emot hvarandra, har nu flyttat sig in uti det politiska lifvet, hvarest hufvudpartierna — så när som på stridsfältet — hafva en motsvarighet till de katolske och de protestantiske under kyrkostriden. Inom kyrkan är saken afgjord, så till vida åtminstone att en yttre fred är sluten -emellan makterna; den ena af dessa har cederat hvad den ej kunde behålla, den andra har tagit det som den gjorde anspråk på — hvardera har sitt område frånskiftadt och omhägnadt, så mycket möjligt är. I politiken deremot är frågan oafejord; der ballancera ännu tvänne tyngder emot hvarandra: å ena sidan konungadömet med dess devuerade, å andra sidan demokratien med dess anhängare. Men oaktadt en så beskaffad opinionssöndring genomgår samhället, och, der tjensten så ålägger (tjensten må vara en konungatjenst, eller en folksuveränitetens,) äfven yttrar sig i handling, se vi gerna att umgängeslefnaden får vara ett för alla dylika partistrider fridlyst fält, hvarest de in politicis mest deciderade motparter kunna i god sämja och trefnad sällskapa med hvarandra, menniska med menniska, ST SEN JU TäRs0 Pa ve ÖR Agt Te VINSTA VR TT RETT: Mg EN NTA RA LA NA RR