Aftonbladet – 19 april 1843, sida 2

örtrodt saken åt Husberg, som vid ett tillfälle under istl. Oktober månad tillfrågade häradshöfdingen huuvida en slik anmälan af honom verkligen skett. Då Husberg jemväl uppgaf sin sagesman, ansåg sig bäradsvöfdingen ej böra för honom förtiga verkliga förhålandet härmed, och häradshöfdingen fann ej att Huserg blef oroad af meddelandet. Häradshöfdingen tiHxännagaf dessutom, på derom framställde frågor, att nan icke uraktlåtit begära upplysning af den person, som tillbjudit honom chartorne, huru desse åtkommits, men att mannen vägrade derom lemna besked; att häradshöfdingen icke har anledning förmoda det denne person förut eller sedermera försålt några chartor, utan att han från vidare utprånglingsförsök afskräcktes genom häradshöfdingens tillkännagifvande att förhållandet skulle anmälas; att häradshöfdingens skrifvelse till justitie statsministern endast innefattat, att brefskrifvaren blifvit erbjuden chartor emot betydlig rabatt, att falska chartor sannolikt voro i omlopp i flera domsagor, hvilka icke nämndes; att anledningar förefunnos dertill att fabrikationen skedde i södra de: len af riket och att närmare besked skulle kunna vinnas genom granskning af ränteriernas räkenskaper, som borde visa en minskad åtgång; men till hvilka åtgärder så beskaffade obestämda upplysningar skull kunna leda, hade häradshöfdingen icke beräknat. Häradshöfdingens tillkännagifyande, att falska chartor vorc i flere domsagor i omlopp samt att fabriken funnes : södra delen af riket, härledde sig från häradshöfdingen: serskilda öfvertygelse derom, som åter stödde sig e mindre på andra personers meddelade upplysninga: det liqvider blifvit uppgjorda med stämpladt papper hvilket anträffats å händer som dermed icke hade be fattning, än äfven och förnämligast på gjorda anbude till häradshöfdingen att, emot förut omnämnda betyd liga rabatt, tillhandla häradshöfdingen chartor unde dess tjenstetid. Häradshöfdingen ansåg sig ej bör uppgifva af hvilkg personer han fått kännedom on nyssberörde liqvider, ehuru meddelandet ej i förtroen de skett, ty han saknade anledning dertill att d chartor, som för liqviderde blifvit använde, från börja! utlemnats af några bland de tilltalade. Åklagaren yrkade att häradshöfdingen Bergströn måtte af rätten varda åälagd, att meddela allt hva han i saken har sig bekant, så vida ej hans känne dom blifvit vunnen under afgifyet tysthetslöfte eller förtroende. Häradshöfdingen Bergström genmälte härå, att han upplysningar i förberörde ämnen icke såsom förtroen den erhållits, men att han ej ansåg lämpligt eller trod de sig kunna förpligtas att meddela hvad han unde sina forskningar erfarit och såsom spion inhämtat. Rätten afsade följande beslut: Det åligger vittne, enligt den i 46 af 47 kap Rättegångsbalken intagne ed, med hvilken jemväl hä radshöfdingen Bergström fästat sin berättelse, att ick dölja eller förtiga något, som till sakens och sannin gens upplysning lända kan, utan allt det vittnet deror veterligt är redliga och på sitt samvete bekänna oc uppenbara; Och då genom Kongl. Brefvet den 24A pril 4754 undantag härifrån skett endåst hvad angäå det som mellan fyra ögon blifvit vittne sagdt, och hvar om ej berättas må; så, och med stöd af 27 8 i nyss berörde kapitel och balk, pröfvar rätten skäligt fört lägga häradshöfdingen Bergström att genast upptäck hvad han i saken har sig bekant, derest detsamma t blifvit honom meddeladt på sätt förberörde Kong Bref upptager. Efter afkunnandet häraf förklarade häradshöfdinge Bersström, att han rörande de tilltalade och dett mål icke eger vidare kännedom, som ej i förtroendc blifvit honom lemnad, och från hvars meddelande ha ansåg sig genom rättens afsagde beslut befriåd. Vid häradshöfdingen Bergströms sålunda nu gjord tillkännagifvande ansåg sig åklagaren böra från sil yrkande afstå.n